www.transcenders.se

Mina berättelser har hittat en ny plats på nätet: www.transcenders.se

Denna sajt är en samlingsplats för alla berättelser som hör hemma i världen Transcenders, och man kommer att kunna följa karaktärer både online och i bokform (snart!)

Twoism #2

To elaborate a bit on the previous post; I think I am in a constant struggle between the idea, the concept, of ”twoism” and of wanting to go beyond the norm of togetherness. I think though that there is a deep human need to want to connect to other people that are very special to you, and I don’t think we’re able to have that kind of connection to very many people in our lives.

Psychologically, it all comes down to attachment theory, and I can honestly say I’ve only had that kind of attachment to a very limited number of people, one of the most important being my ex husband. When that attachment ”happened” it was one of the strongest moments in my entire life. I feel really fortunate to have had that chance, to recover emotionally in the connection to another human being.

That’s why I can’t really give up on the concept of emotional twoism, even if I am very hesitant to the common norm of relationship twoism. To look into another person’s eyes, knowing that you can fully give in, submit, to that person, since you trust them completely is one of the strongest and most beautiful feelings to ever experience. So… that’s why I love love!

Twoism album covers

Sometimes I get obsessed by love. The concept of love.
And lately, Spotify has been nice enough to recommend some albums with beautiful covers on this topic!

Sebastian – Total

Suede

And most beautiful of all, Boards of Canada – Twoism

I think I love these covers because they also have that twin feel to them. Tvillingsjäl, it’s called in swedish; soulmate. Twin soul.
I like that idea, even if it’s most often some kind of illusion.

glad/rädd

Hittade det här som jag skrev för lite mer än ett år sen:

Det finns de där personerna
som är något alldeles speciellt:
De som kan titta in i ens själ.
Som får en att vilja blunda
för man vet inte vad de kan se där.

Det finns de där personerna
som får en att vilja luta kroppen
närmare och sjunka in.
Som får en att vilja
ta det man har och bara lämna över.

Det finns de där personerna
som får en att önska
så mycket att det gör ont.
Det är de där personerna
som gör en så glad att man blir rädd.

Story

Story planning coming on pretty nicely

Space

I’ve got four days off.
That’s not entirely true, cause I will work during that time, but I don’t need to go to the office, and I’m free to plan and use every minute as I decide for myself.
I have borrowed my mother’s apartment. It has big windows and a large work table in a beautiful bright room. I want to take my stories there and lots of paper notes, and try to put it all out on a table. I hope there will be time and room for creativity
- especially I hope there will be room in my brain…

Space music by Boards of Canada

Work in progress

I’m working on what might be one of the most fulfilling experiences I’ve ever had: Creating a storyworld. My stories will now take on another route and become a transmedia universe. That sounds really pompous – but it’s so much fun creating it that I don’t mind.

The three stories I’m working on will be connected to each other, and I will also add parts that’ll just exist online. We’ll see where this lands…

When working on this today I came to think about this old Mudhoney song. I really liked this one (ehm) 20 years ago or so. It’s so sad and beautiful. I think I thought it was about me back then…

Jag behöver hitta hem

Idag har jag tänkt och tänkt. Jag har tänkt på vart all energi egentligen tar vägen, och på varför jag ger ut så mycket av den till andra och annat och behåller så lite till mig själv.
Jag vet inte om jag hittade några svar, jag hittade nog mest en massa frågor. Men jag kom också på att det var länge sedan jag ställde några frågor, och att det kanske var dags att börja göra det igen.
I slutet av nästa vecka åker jag på ett manuslabb för cross media. Då ska jag jobba med mina projekt, fokuserat föhoppningsvis, i fyra dagar. Det ser jag verkligen fram emot. Jag ska ta mig tid och lägga min energi mest på mig.
Det är dags att hitta hem.

Det där när det känns som att man passerat en tröskel

… och aldrig mer kommer att kunna gå tillbaka igen.
Lyssnar om och om igen på Indestructible med Robyn. Livet är det underligaste och bästa som finns. Känner det i hjärtat. Kommer aldrig att kunna gå tillbaka. Jag får leva med detta nu. Jag får leva med min förändrade syn på kärlek och relationer. Jag får acceptera den.

Det kommer att bli intressant.

En viss ringrostighet…

…upptäckte jag, framför allt i förhållande till Photoshop. Men. Sånt går ju över om en inte ger upp!

Tycker själv att jag än så länge är för försiktig… ska försöka tuffa till mig lite vad gäller skuggningar och sånt!