Archive for the Androgynitet trans och queer Category

Pride, happiness… and zombies!

Posted in Androgynitet trans och queer, Fantasi och lek, Festival, Subkulturer with tags , , , on augusti 22, 2010 by Bobbi

Så var det då dags för Queer Zombie Pride i gårdagens prideparad i Köpenhamn. Jag och Kri kom ganska tidigt och trampade runt Frederiksbergs Rådhusplats i jakt på några som såg ut som potentiella zombies. Till slut hittade vi ett litet gäng som vi sällade oss till, och efter en stund åkte burkarna med makeup fram.


Twoface Makeup and Murder bjöd på smink.


Handpåläggning av Thomas.


Det smakade sådär.


Såhär snygga blev vi!


Sedan mötte vi upp med de två fabulösa drag queens som vi skulle gå tillsammans med. Och så var det dags för parad!


Queer Zombie Pride!


Andra glada Pride-deltagare. All you need is love!

… Zombien används ofta som en metafor för det utanförstående, och det är märkligt hur det att spela zombie faktiskt får en att känna sig just sådan. Men i det långa loppet var det väldigt svårt att inte ryckas med av den glada stämningen, så vi tog små avbrott från zombiens känslolösa uttryck och dansade till Grease-låtar, när det blev allt för svårt att stå emot glädjen!

Fler bilder från Prideparaden finns här
och Sydsvenskan skriver om CPH Pride här

Mera zombieparad

Posted in Androgynitet trans och queer, Festival, Jag är skillnad, Skrivet with tags , , , on augusti 20, 2010 by Bobbi

Igår var jag på Emmaus och köpte en randig tröja, som tillsammans med den vita skjorta och slitna jeans jag redan hade,  ska bli en zombiekostym i Ottos anda. Efter att jag preppat och stänkt färg på dem ikväll!
Apropå zombieparader kom jag på att det finns ett stycke i Jag är skillnad som har med saken att göra. Man kan säga att jag hittade på en egen zombieparad. (Skrev även lite om skrivprocessen av denna delen av boken här.)
Stycket är lite nedkortat (fast ändå rätt långt, heh):

/Det är sommar, Maxi har ganska nyligen kommit hem från en Tysklandsturné med bandet Permafrost, och försöker finna sig tillrätta i Malmö igen./

Helgen därpå var det Möllevångsfestivalen och på lördagen skulle hela bandet gå dit tillsammans. Eftersom nästan alla bandmedlemmarna bodde på eller i närheten av Möllan handlade det mest om att de skulle gå ut genom dörren i samlad trupp. De skulle träffas hemma hos Pangaea på Kristianstadsgatan och förfesta innan.

Pangaeas lägenhet var en väl tilltagen tvåa. Från ytterdörren kom man in i en kort korridor där köket låg till vänster, vardagsrummet rakt fram och sovrum och badrum till höger. Maxi öppnade dörren utan att ringa på först. Pangaea brukade bara låsa dörren om natten, och det var inte alltid han gjorde det då heller. Det hände till och med att han lämnade den olåst när han gick ut. Han tyckte om när det var människor i hans lägenhet när han kom hem, sa han. Det där var helt galet, tyckte Maxi, och magen knöt sig vid tanken på att inte ha kontroll över vilka som kom in i ens hem.
Pangaea ville bara ha ensamhet i perioder, men de perioderna kom betydligt mera sällan för honom än för Maxi. För det mesta omgav sig Pangaea med människor, och hans bostad kunde lätt anta en karaktär av fritidsgård eller kollektiv. Löst sammanhållna och föränderliga grupper använde den som tillflyktsort och andra hem, och gjorde att den andades en känsla av hemtrevlig gemenskap, om än flyktig. Behövde man människor omkring sig var Pangaeas hem ett säkert kort.

Röster hördes från köket, så han gick dit. ”Hej sötnosar”, sa Maxi. Alexe och han kramade om varandra, de andra hade han träffat så nyligen att de inte behövde kramas. När hon böjde sig över honom kände han sig som en liten trasdocka som togs om av en kantig fågelskrämma i en gammaldags musikal.
”Finns kaffe”, sa Pangaea och pekade med penseln mot köksbänken. Läs mer

Festivalhösten

Posted in Androgynitet trans och queer, Föreläsningar/möten, Festival, Film/video, Info with tags , , , , , , , on augusti 16, 2010 by Bobbi

En riktigt bra sak med sensommaren/hösten är alla festivaler. Inte musikfestivaler, utan alla andra kuliga festivaler som passar när det är höstigt väder. Förra året var det så många att jag bara drömde om allt jag skulle gå på, och antagligen blir det likadant i år.

Hur eller hur, här kommer lite info om bra-a grejer i öresundstrakten:

Copenhagen Pride – 18-22 augusti
Danska pridefestivalen börjar på onsdag. Paraden är på lördag och då kommer yours truly att gå i den klädd som zombie. Det är Copenhagen Zombie Crawl som anordnar lite pride-special. Kom och heja! Jag ska försöka likna Otto så mycket jag kan.

Otto!

Music Doc – 3-12 september
Musikdokumentärfestivalen Music Doc kommer tillbaka med lite nya grepp, bland annat kommer Coco Moodysson att visa en The Cure-dokumentär på VHS ”hemma” på lotten.

Fantastisk Filmfestival 23 september – 2 oktober
Skandinaviens största festival för fantastisk film utspelar sig i Lund i höst! Hoppas på mycket mörk mystik och fantasifulla filmäventyr.

Regnbågsfestivalen – 29 september – 3 oktober

Regnbågsfestivalen riktar sig i år till ungdomar och kommer att ha queer-perspektiv. Jag får väl ta och skicka dit alla mina bok-karaktärer dåda.

3rd European Transgender Council – 30 september – 3 oktober
Parallellt med Regnbågsfestivalen är det The 3rd Transgender Council i Malmö, en internationell konferens för transaktivister med föreläsningar och workshops.

Copenhagen Gay and Lesbian Film Festival 22-31 oktober
För alla HBTQ-filmälskare kommer en chans att se en massa film på bio när CGLFF går av stapeln. Jag ser fram emot att programmet ska komma, och hoppas att jag kan se och recensera några filmer på Sodomi – det är svårt att låta bli! I år vill jag lyckas ta mig till mysiga lilla bion Gloria som ligger vid Rådhuspladsen. Förra året blev jag sjuk den dagen jag skulle dit.

… Jag har dock med sorg i hjärtat konstaterat att det inte verkar bli nån Queer Art and Film Festival i Malmö i höst… Stämmer det, eller är det nån som vet om den kommer?

Identitet, uttryck och lånade färger

Posted in Androgynitet trans och queer, Buret, Festival, Identitet, Reflektioner, Självbiografiskt, Stil/mode, Subkulturer with tags , , , on juli 31, 2010 by Bobbi

Igår var jag en sväng på Copenhagen Queerfestival, ett ställe och en tillställning som väckte mycket tankar och diskussioner i all sin lojhet (jag var där på dagen, och det var ganska soft stämning – folk byggde och fixade inför kvällen och morgondagen, satt i smågrupper och snackade…)
Vid en tavla kunde man välja ett armband för att visa sin könsidentitet – om man ville. I det sällskap jag just då befann mig i började vi diskutera vilket armband vi i så fall skulle valt. Frågan kom också upp om när en skulle vilja ha ett sånt armband, i vilket sammanhang och inför vilka människor.

Så här: Behöver man en könsidentitet när man påtar i grönsakslandet för sig själv? Eller är alla identiteter överflödiga då?

För mig själv funderade jag på i vilken utsträckning man egentligen kan påverka hur andra uppfattar en. Och kom fram till att till viss del kan en nog det, det är väl det som identitetsuttryck handlar om: Ett försök att påverka sin omgivning att se en på ett visst sätt, helst det som en också vill se sig själv, det som känns äkta och rätt.

Idag tänkte jag vidare på det, just i relation till könsidentitetsuttryck, och funderade kring att jag nog alltid växlat mellan att ha ett lite pojkaktigt uttryck och ett kvinnligt uttryck. De behöver båda få ta plats och jag alternerar mellan dem i perioder. Har jag haft ett mycket pojkaktigt uttryck under en period är det som att en kvinna i mig längtar efter att få komma ut. Och har jag sett mera feminin ut ett tag vill jag alltid klippa av mig håret. 🙂
… Det har blivit vardag för mig och jag tänker sällan på det. Jag ser mig som kvinna, men har ett starkt behov av att inte bara få lov att uttrycka traditionellt kvinnliga egenskaper och attribut, eftersom det känns för begränsande.

För mig har mycket bryderier kring detta lättat sedan jag började se identitetsuttryck mer som en maskerad. Det kanske kommer av att jag i tonåren började experimentera mycket med mitt uttryck och utseende, hur jag klädde mig, vilken stil jag skulle tillhöra etc. Jag försökte ofta påverka en inre identitet – min egen syn på mig själv, vem jag var och vad jag kunde vara – genom att byta identitetsuttryck. På den tiden var jag ofta missnöjd med att mitt yttre inte reflekterade något som jag kände fanns inuti mig – men som var svårt att hitta och definiera/identifiera för mig själv.
Så jag är van vid att byta skepnad.

Fördelen med att se identitetsuttryck som en sorts maskerad är att en maskerad är temporär. Det tillåter en att byta uttryck närhelst en behagar. En maskerad är också överdriven. En behöver inte vara rädd att det man visar utåt inte speglar ens verkliga identitet, för överdriften gör det tydligt att så inte kan vara fallet.

Jag tror att goth-kulturen har hjälpt mig med att hitta fram till det sättet att hantera identitetsutryck, eftersom goth-stilen kan vara så extrem att den liknar en maskering. För att inte trampa någon på tårna får jag väl understryka att detta gäller för mig och ingen annan. Många ser säkert sin stil och sin subkulturstillhörighet som mycket mera fast och en del av en kontinuerlig identitet, än vad jag gör.

Det jag tror goth-stilen ger mig är en möjlighet att vara hyperfeminin (med mina mått mätt då, kanske inte i andras ögon) utan att det känns som att jag för den skull måste ta på mig allt det andra som traditionellt sett tycks ingå i att vara kvinna. Just för att jag ser det som en maskering bland andra. Dunja Brill skriver mycket intressant om könsuttryck och om ”The Feminine Masquerade” i sin avhandling Goth Culture, och jag känner igen mig i det hon skriver.

Identitet är för mig något oerhört fascinerande, kanske för att jag tidigare har haft svårt för att hitta ett sant själv, som det väl heter på psykologspråk. Numera känner jag att jag har ett, även om att definiera sitt själv så klart är en livslång och pågående process. Jag vet att jag fortfarande är ganska påverkbar i relation till andra. Lite som en kameleont, på vissa sätt. Eller som Tusenskönan uttryckte det, lite finare: Som en blomma som ändrar form efter omgivningen. Och färg.

Hjärtan och stjärnor

Posted in Androgynitet trans och queer, Dagbok, Platser with tags , on juli 14, 2010 by Bobbi

Är på landet. Lever avslappnat sommarliv. Rotar i gamla bokhyllor och hittar böcker av Maria Gripe som jag vill läsa om och kanske blogga om när jag är klar.
Tänker på stjärnfamiljer. Och har det väldigt väldigt bra! 🙂


Utsikt från köksfönster med hjärtan


Sommaridyll

Patchouli!

Posted in Androgynitet trans och queer, Dagbok, Identitet, Musik, Stella betyder stjärna, Tatuerade tårar with tags on juli 7, 2010 by Bobbi

Jag har skrivit några gånger om en känsla av frihet som jag har just nu. Ett par inlägg ner skrev jag: ”Det jag har och upplever just nu är ovärderligt och kan aldrig vägas upp av något sammansmältande, någon trygghet.”

Men jag kom på idag att det behövs ett tillägg till det där. För jag tror inte att jag skulle kunna uppleva den frihet jag känner nu, om jag inte tidigare hade fått uppleva trygghet och sammansmältning med en person.

Jag hade ett åtta år långt förhållande som tog slut för lite mer än ett år sen. I det känns det som att jag fick några pusselbitar lagda i mig, bitar som jag saknade, och jag tror att det gjorde mig mera hel än vad jag någonsin varit tidigare.

Att jag nu värderar friheten högre än det mesta annat beror på att jag kanske förmår vara fri nu. På ett annat sätt. För att jag inte behöver leta efter bitarna som saknas.

Processer kan vara väldigt långa. Det som jag känner ”resultatet” av just nu påbörjades för tre år sedan nån gång. När jag började tänka kring frihet i relationer, kring symbios och autonomi, och vad det är att vilja älska och bli älskad.

Fortfarande kan det kännas skrämmande att se andra möjliga relationsformer än de som följer normerna.
Men känslan av frihet, möjlighet, är starkare!

Nog om det.

En textrad från The Arks Patchouli beskriver nästan precis hur jag känner mig just nu:

I’ve got sunshine in the palms of my hands, generating slowly into somekind of a wave of a trance, I’m reacting madly. If I was home I wouldn’t be late to tell you!


Jag har lyssnat på den låten om och om igen de senaste dagarna. Den är så härligt dansbandstacky, och jag älskar att den börjar så där direkt med sång som bara brister ut!

Annars har jag semester just nu, och njuter av att varva göra ingenting med att skriva på Tatuerade tårar och planera för Stella betyder stjärna.

Och så en liten sak extra:

Tusensköna!
Du uppfyller ett behov av ett möte på ett helt annat plan, ett plan som är mitt inuti min hjärna. Mitt inuti. I centrum. Av allt.

Bah så du vet! ^^

Cam Archer

Posted in Androgynitet trans och queer, Film/video, Litteratur, Musik, Sexualitet with tags , , on april 26, 2010 by Bobbi

Kom på att jag nog aldrig har skrivit om Cam Archer på den här bloggen. Cam Archer är en av mina favoritfilmskapare. Han har gjort långfilmen Wild Tigers I Have Known och kortfilmerna Bobbycrush och Godly Boyish, plus en hel del musikvideor. Filmernas teman har hittills kretsat kring tidiga tonår, sexualitet och begär.


Logan, från Wild Tigers I Have Known

Det jag älskar med Cams uttryck är att det är koncentrerat, färgmättat, känslostarkt, trasigt och suggestivt. Och jag kom just att tänka på att det påminner mig om Eli Levéns sätt att skriva. Elis Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats är också sådär komprimerad och mättad med sinnesintryck. Och handlar också om sexualitet och begär, till viss del.

Cam Archer arbetar med filmen Shit Year, och jag såg idag på imdb att den står som färdigställd! Wiii. Hoppas på att få se den snart och att den är bra! Har ingen aning om vad den ska handla om. Det blir intressant att se.

Wild Tigers I Have Known av Emily Jane White, musikvideo av Cam Archer