Arkiv för juni, 2012

Tankar efter helgen

Posted in Reflektioner with tags , on juni 12, 2012 by Bobbi

Så står jag visst på benen igen efter en helg som kändes som den mest gick ut på att ligga i en hög och gråta. Oh well. Så ont kan det göra… och ändå är den där personen värd varenda tår och varenda styng av smärta. Det har varit värt alltihop. För. Jag behövde det mötet för att orka fortsätta tro och hoppas på kärleken.

Ja, jag hade nog tappat hoppet lite grann efter alla möten som inte gav mig tillräckligt på djupet. Som inte satte spår, som inte påverkade min själ i grunden. Det gjorde det att titta in i hans ögon. Det berörde mig i min allra innersta kärna. Jag kommer aldrig att glömma det. Vad som än händer.

Och det är sånt som är svårt att förklara för andra.

Så. Jag går vidare med en mera laddad kärna. Den är en svart, hård pärla, fylld av mörk materia, energi och hopp. Den är som en sådan punkt universum var innan Big Bang. Där det förut var ett hål, en brist.

Jag hade ett hål i mig, men det fylldes på av dina ögon.

Så det finns egentligen inget att vara ledsen över.

Jag sparar min svarta pärla och minnet av en enhörning som ingen fick rida.

Och till den: Du är vacker. Göm dig inte för världen!

Vidare

Posted in Reflektioner with tags , on juni 10, 2012 by Bobbi

Skrev för ett tag sen i min dagbok: ”Rädd att jag kommer få mitt hjärta så jävla krossat i den här vändan. Men sen på vägen till jobbet tänkte jag: Fast det är ju därför jag är här. Jag är här för att älska, och alltså för att få mitt hjärta krossat. De två hör ju på nåt vis ihop.”

Well… allt man kan göra är att sopa ihop bitarna, foga ihop dem så gott det går, och sen flyta vidare i den eviga ström som kallas livet.
Man möter någon, stannar upp för ett tag, delar något, skapar något tillsammans, länge eller kort, och sen strömmar man vidare. Möter nya människor som bygger ens värld.

Sätt att se

Posted in Reflektioner on juni 10, 2012 by Bobbi

På Myspace fanns det förut frågor man kunde fylla i svaren på, de visades på ens profil. En av frågorna var: Who would you like to meet?
En av mina myspace-vänner hade svarat så här: People who make me see differently than what I already do.

Tycker fortfarande att det är det bästa svaret. Och egentligen svaret på varför vi över huvud taget ska relatera till andra människor. De kan ändra ens sätt att se.

I relation till andra kan världen konstrueras om. Bara så. Man skapar inte sin egen värld. Man bygger den ihop med andra.