Arkiv för David Bowie

Turvantar

Posted in Dagbok with tags , , on december 17, 2009 by Bobbi

Jag har ett par vantar som en kompis stickade till mig för ca åtta år sen. ”Har du fortfarande de där kvar?” utbrast hon sist vi träffades och jag mös av stolthet över att inte ha tappat dem.
På väg från en biofilm förra veckan hände det dock. När jag kom hem upptäckte jag att den ena var borta. Damn, tänkte jag, så det blev så till slut ändå.

Vid elvatiden på kvällen kom ett sms:
Har du tappat vanten jag stickade?
Då har min kompis varit ute och gått och hittat den!
Kan någon ge mig en uträkning på sannolikheten för att det ska inträffa?

Vantarna är så klart mina turvantar nu.

Jag har också utsett Holy Holy med David Bowie till min turlåt eftersom den dykt upp lite här och där vid tillfällen när livet känts bra!

Och snart är det jul, det är också bra.

Socker

Posted in Dagbok, Musik with tags , , on december 1, 2009 by Bobbi

Det har varit en bra dag idag, inte bara för att jag pratat lite med sockersaken vilket gav mig en klump i magen och rodnad på kinderna eftersom hen är så ofattbart ohämmat söt, utan också för att ”Nisse-perioden” har börjat. Det betyder att det blir lite roligare att gå till jobbet de närmaste veckorna.

Alla som är med i Nisse-spektaklet får var sin person att nissa för samt någon som nissar för en själv. Det handlar om att ställa till med bus eller överraskningar för personen utan att avslöja vem man är. I år är fjärde gången jag deltar. Oftast är det bra att ha ett koncept att rama in nissningen med, och jag tycker jag har kommit på ett ganska bra sådant den här gången. Kan tyvärr inte avslöja vad för då skulle ju allt kunna förstöras!

Decemberhetsen börjar nu, med after works, julbord och allsköns tillställningar på kvällarna samtidigt som julklappar etc ska skaffas in. Men jag gillar julen, det har jag alltid gjort. Och det är inte bara för att jag gillar socker.

”Listen Lady, let me lie low, lie low with you, to be a lie-high-high-high-high-high, my oh my!”

Ungefär så kände jag mig efter att ha pratat med sockersaken. Inte för att jag direkt fattar innebörden i den där textraden men ändå.

Grungen dödade androgyniteten

Posted in Androgynitet trans och queer, Film/video, Musik, Reflektioner, Scen with tags , , , on november 23, 2009 by Bobbi

I lördags var jag och såg Ziggy Stardust and the Spiders from Mars med Vän. Efteråt stod vi stjärnögda utanför bion och fattade inte riktigt vad som träffade oss.

Jag har lyssnat en del på David Bowie, men jag har aldrig sett en filmupptagning från någon spelning. Och… nu förstår jag liksom vad hela grejen handlade om!

Filmen är alltså en upptagning från Bowies sista konsert som Ziggy StardustHammersmith Odeon 1973, och från det att han äntrar scenen tills bandet går av igen sitter jag som klistrad. Bowie byter kläder typ fyra gånger under spelningen och varje gång blir jag lika andlös över hur fantastiskt snygg han är. Men fast det är så pass mycket yta och teater känns det helt självklart och äkta. Han ger intryck av både pondus och självdistans.

Jag blev väldigt nyfiken på hur fansen tog övergången från färgexploderande, kontroversiella Ziggy Stardust till den slätstrukna kostymman jag upplever att Bowie blev på 80-talet. Hade jag varit med (ja, alltså, medveten) på den tiden hade jag gråtit blod: min besvikelse hade antagligen inte känt några gränser. Kände folk så, eller var de bara glada att han fortsatte göra musik över huvud taget? Finns nån David Bowie-fantast som kan fylla i luckorna?

Ungefär så här lät min och Väns konversation efter filmen:

Vän: Fan… androgynitet är det som gäller nu.
Jag: Ja eller hur. Jag fattar inte vad du håller på med. Du har ju ialla fall chansen!
Vän: Men jag måste bli lite mera skinny.
Jag: Äh du är väl skinny?
Vän: Ja men… inte så där.
Jag: Undrar om David Bowie var tvungen att sluta vara Ziggy Stardust för att han inte orkade svälta längre? (funderar)
Jag: Vi måste ha en Bowie-fest.
Vän: Ja.. där vi lyssnar på låtarna i precis den ordningen de var på spelningen. Och så måste jag be (annan väns namn) att sy upp några Bowie-kostymer åt mig! (drömmer)
Vän: Jävla åttiotal som förstörde androgyniteten. Eller förresten, åttiotalet var kanske ganska androgynt det med.
Jag: I alla fall till mitten, slutet… sen kom grungen och dödade den. Fan! Om jag hade fattat det då hade jag kanske inte gillat Nirvana så mycket! (aggressiv)
Jag: Men alltså… de där sista kläderna… med den genomskinliga tröjan…
Vän: Och de där tajta brallorna som slutar här (pekar på ankeln)… och platåträskor…
(båda himlar med ögonen och dör)