Tankar efter helgen

Så står jag visst på benen igen efter en helg som kändes som den mest gick ut på att ligga i en hög och gråta. Oh well. Så ont kan det göra… och ändå är den där personen värd varenda tår och varenda styng av smärta. Det har varit värt alltihop. För. Jag behövde det mötet för att orka fortsätta tro och hoppas på kärleken.

Ja, jag hade nog tappat hoppet lite grann efter alla möten som inte gav mig tillräckligt på djupet. Som inte satte spår, som inte påverkade min själ i grunden. Det gjorde det att titta in i hans ögon. Det berörde mig i min allra innersta kärna. Jag kommer aldrig att glömma det. Vad som än händer.

Och det är sånt som är svårt att förklara för andra.

Så. Jag går vidare med en mera laddad kärna. Den är en svart, hård pärla, fylld av mörk materia, energi och hopp. Den är som en sådan punkt universum var innan Big Bang. Där det förut var ett hål, en brist.

Jag hade ett hål i mig, men det fylldes på av dina ögon.

Så det finns egentligen inget att vara ledsen över.

Jag sparar min svarta pärla och minnet av en enhörning som ingen fick rida.

Och till den: Du är vacker. Göm dig inte för världen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: