Arkiv för augusti, 2010

I spinn

Posted in Dagbok, Leva och överleva with tags on augusti 30, 2010 by Bobbi

Jag har så mycket omkring mig att det susar i öronen. Jag är härligt högt uppe, och hjärnan tycks spinna så fort att tankar blir handling innan de ens tänkts till punkt. Det är ett bra tillstånd att vara i, och skönt efter en kortare neråtperiod. Samtidigt gör det mig orolig och en smula vaksam; rädd för trötthet och utmattning. Det är så svårt att få livet i lagom doser. Särskilt när en har ett sånt habegär!

Så känns det!

Annonser

Pride, happiness… and zombies!

Posted in Androgynitet trans och queer, Fantasi och lek, Festival, Subkulturer with tags , , , on augusti 22, 2010 by Bobbi

Så var det då dags för Queer Zombie Pride i gårdagens prideparad i Köpenhamn. Jag och Kri kom ganska tidigt och trampade runt Frederiksbergs Rådhusplats i jakt på några som såg ut som potentiella zombies. Till slut hittade vi ett litet gäng som vi sällade oss till, och efter en stund åkte burkarna med makeup fram.


Twoface Makeup and Murder bjöd på smink.


Handpåläggning av Thomas.


Det smakade sådär.


Såhär snygga blev vi!


Sedan mötte vi upp med de två fabulösa drag queens som vi skulle gå tillsammans med. Och så var det dags för parad!


Queer Zombie Pride!


Andra glada Pride-deltagare. All you need is love!

… Zombien används ofta som en metafor för det utanförstående, och det är märkligt hur det att spela zombie faktiskt får en att känna sig just sådan. Men i det långa loppet var det väldigt svårt att inte ryckas med av den glada stämningen, så vi tog små avbrott från zombiens känslolösa uttryck och dansade till Grease-låtar, när det blev allt för svårt att stå emot glädjen!

Fler bilder från Prideparaden finns här
och Sydsvenskan skriver om CPH Pride här

Mera zombieparad

Posted in Androgynitet trans och queer, Festival, Jag är skillnad, Skrivet with tags , , , on augusti 20, 2010 by Bobbi

Igår var jag på Emmaus och köpte en randig tröja, som tillsammans med den vita skjorta och slitna jeans jag redan hade,  ska bli en zombiekostym i Ottos anda. Efter att jag preppat och stänkt färg på dem ikväll!
Apropå zombieparader kom jag på att det finns ett stycke i Jag är skillnad som har med saken att göra. Man kan säga att jag hittade på en egen zombieparad. (Skrev även lite om skrivprocessen av denna delen av boken här.)
Stycket är lite nedkortat (fast ändå rätt långt, heh):

/Det är sommar, Maxi har ganska nyligen kommit hem från en Tysklandsturné med bandet Permafrost, och försöker finna sig tillrätta i Malmö igen./

Helgen därpå var det Möllevångsfestivalen och på lördagen skulle hela bandet gå dit tillsammans. Eftersom nästan alla bandmedlemmarna bodde på eller i närheten av Möllan handlade det mest om att de skulle gå ut genom dörren i samlad trupp. De skulle träffas hemma hos Pangaea på Kristianstadsgatan och förfesta innan.

Pangaeas lägenhet var en väl tilltagen tvåa. Från ytterdörren kom man in i en kort korridor där köket låg till vänster, vardagsrummet rakt fram och sovrum och badrum till höger. Maxi öppnade dörren utan att ringa på först. Pangaea brukade bara låsa dörren om natten, och det var inte alltid han gjorde det då heller. Det hände till och med att han lämnade den olåst när han gick ut. Han tyckte om när det var människor i hans lägenhet när han kom hem, sa han. Det där var helt galet, tyckte Maxi, och magen knöt sig vid tanken på att inte ha kontroll över vilka som kom in i ens hem.
Pangaea ville bara ha ensamhet i perioder, men de perioderna kom betydligt mera sällan för honom än för Maxi. För det mesta omgav sig Pangaea med människor, och hans bostad kunde lätt anta en karaktär av fritidsgård eller kollektiv. Löst sammanhållna och föränderliga grupper använde den som tillflyktsort och andra hem, och gjorde att den andades en känsla av hemtrevlig gemenskap, om än flyktig. Behövde man människor omkring sig var Pangaeas hem ett säkert kort.

Röster hördes från köket, så han gick dit. ”Hej sötnosar”, sa Maxi. Alexe och han kramade om varandra, de andra hade han träffat så nyligen att de inte behövde kramas. När hon böjde sig över honom kände han sig som en liten trasdocka som togs om av en kantig fågelskrämma i en gammaldags musikal.
”Finns kaffe”, sa Pangaea och pekade med penseln mot köksbänken. Läs mer

Festivalhösten

Posted in Androgynitet trans och queer, Föreläsningar/möten, Festival, Film/video, Info with tags , , , , , , , on augusti 16, 2010 by Bobbi

En riktigt bra sak med sensommaren/hösten är alla festivaler. Inte musikfestivaler, utan alla andra kuliga festivaler som passar när det är höstigt väder. Förra året var det så många att jag bara drömde om allt jag skulle gå på, och antagligen blir det likadant i år.

Hur eller hur, här kommer lite info om bra-a grejer i öresundstrakten:

Copenhagen Pride – 18-22 augusti
Danska pridefestivalen börjar på onsdag. Paraden är på lördag och då kommer yours truly att gå i den klädd som zombie. Det är Copenhagen Zombie Crawl som anordnar lite pride-special. Kom och heja! Jag ska försöka likna Otto så mycket jag kan.

Otto!

Music Doc – 3-12 september
Musikdokumentärfestivalen Music Doc kommer tillbaka med lite nya grepp, bland annat kommer Coco Moodysson att visa en The Cure-dokumentär på VHS ”hemma” på lotten.

Fantastisk Filmfestival 23 september – 2 oktober
Skandinaviens största festival för fantastisk film utspelar sig i Lund i höst! Hoppas på mycket mörk mystik och fantasifulla filmäventyr.

Regnbågsfestivalen – 29 september – 3 oktober

Regnbågsfestivalen riktar sig i år till ungdomar och kommer att ha queer-perspektiv. Jag får väl ta och skicka dit alla mina bok-karaktärer dåda.

3rd European Transgender Council – 30 september – 3 oktober
Parallellt med Regnbågsfestivalen är det The 3rd Transgender Council i Malmö, en internationell konferens för transaktivister med föreläsningar och workshops.

Copenhagen Gay and Lesbian Film Festival 22-31 oktober
För alla HBTQ-filmälskare kommer en chans att se en massa film på bio när CGLFF går av stapeln. Jag ser fram emot att programmet ska komma, och hoppas att jag kan se och recensera några filmer på Sodomi – det är svårt att låta bli! I år vill jag lyckas ta mig till mysiga lilla bion Gloria som ligger vid Rådhuspladsen. Förra året blev jag sjuk den dagen jag skulle dit.

… Jag har dock med sorg i hjärtat konstaterat att det inte verkar bli nån Queer Art and Film Festival i Malmö i höst… Stämmer det, eller är det nån som vet om den kommer?

Mera Mums!

Posted in Info, Tidningar och fanzines with tags on augusti 16, 2010 by Bobbi

Mums nummer två kommer ut på lördag den 21/8! Här skrev jag lite om första numret.

Saxat från hemsidan:

”Denna gång är temat män och manlighet, som tolkas på en mängd annorlunda sätt.  Bland annat så berättar den överlevande medlemmen från Milli Vanilli, Fab Morvan,  sanningen om tidernas största popskandal, som i år firar 20-årsjubileum. Tidningen innehåller också ett modejobb inspirerat av duon, fotograferat av Christian Coinbergh.  Viva Milli Vanilli!”

Missa inte!

Acke Hallgrens album

Posted in Konst with tags , on augusti 10, 2010 by Bobbi

Bland föremål jag ärvt från släktingar finns ett gammalt fotoalbum i brun papp, numera så medfaret att det börjar falla sönder. Det innehåller foton av en person, från det att han är liten tills han blir vuxen. Ingenting står i albumet, förutom några årtal, men sist i det ligger en dödsruna, för konstnären Acke Hallgren. Det är därför jag tror att bilderna i albumet föreställer honom.

Acke – Axel Leonard Hallgren – föddes 1885 i Stockholm och dog också där 1940. Han var kanske vän till Ivan Hoflund, min mormors morbror som var konstnär från Öland. Vem det var som brydde sig så mycket om Acke att hen skapade ett album om honom vet jag inte. Kanske var det någon av Ivans systrar, kanske någon helt annan.

Men jag vill att albumet ska finnas kvar även sedan tidens tand gnagt sönder det, så nu har jag scannat in det, och jag tycker att delar av det också ska finnas här!


1897-1898


1902


1907


1909


1913

Acke Hallgren, Landskap från Capri

Minnet av en kamp

Posted in Dagbok, Festival, Jag är skillnad, Leva och överleva, Självbiografiskt, Skapande, Tecknat och målat with tags , , on augusti 8, 2010 by Bobbi

Ibland är det som att man återvänder till en tid, en period av livet, för att se på den på avstånd, och fundera på vad det egentligen var som hände då …

Kanske för att det är samma årstid nu, eller kanske för att jag befinner mig i början på en skrivprocess, precis som jag gjorde då, eller kanske för att jag tycker mig se vissa resultat av en annan process som också påbörjades då, har jag på senaste tänkt en del på hur det var för tre år sedan, sommaren 2007.

Det kändes som att alltihop inleddes med buller och bång. Fast egentligen börjar väl inte saker så, egentligen är de väl korn som ligger i en och suger upp vatten tills de gror, men känslan var av att bli drabbad.
Jag hade just börjat skriva på Jag är skillnad, och allt kändes overkligt. Allt jag kunde tänka på, och kanske någonstans vara, var personen jag skrev om, Maxi, vars förebild hade slagit ner i mig under en spelning samma vår. Han skrek sig in mitt huvud och jag visste att det var viktigt, viktigare än kanske allt annat, att lyssna.

Jag läste några dagboksanteckningar från den tiden häromdagen och mindes hur jag skrev och skrev, på en vecka skrev jag 16 000 ord, något jag kanske aldrig mer gör om.
På helgen efter den veckan var jag och A på Möllevångsfestivalen och jag minns hur avståndet mellan mig och verkligheten kändes när vi cyklade dit. Som att den vanliga världen var på låtsas och den värld jag skrev om var den riktiga. Jag såg Disco Error på festivalen och upplevelsen, som jag inte var riktigt närvarande i, blev till en scen i berättelsen, berättelsen där allt hade starkare och klarare färger än den värld jag befann mig i.


På väg till Möllevångsfestivalen

Men berättelsen räckte ändå inte till. Jag startade en anonym blogg för att skriva av mig mer, jag skrev om min tvilling på andra sidan jordklotet, han som blödde inuti mig och ut på papperet. Jag funderade allvarligt på om jag var manisk.

Och då hade jag ännu inte ens sett den där 22-åringen i sin röda korsett, han som dök upp senare under hösten och fick mig att drömma om att ha en daemon.

Men det började där, med den som plötsligt låg på golvet, på parketten i vårt vardagsrum med alla dess IKEA-möbler, och vred sig och personifierade allt som kändes fel inom mig, allt som växt mig över huvudet, all längtan efter oberoende, all längtan efter att få blöda, eller visa hur det en gång kändes, det var en längtan efter sanning och verklighet och i förlängningen efter kärlek och frihet.

Den längtan är livslång förstås. Men jag tänker ibland på att jag kommit en bit närmare nu.