Arkiv för maj, 2010

En till

Posted in Dagbok, Självbiografiskt, Tatuerade tårar on maj 27, 2010 by Bobbi

Ibland är det som att livet går in i en särskild fas.
Just nu verkar det vara en då det ska trassla sig. I relationer. Just i en tid när mitt hjärta tycks lite extra uppblött och skrapkänsligt.

”Det knörvlar sig!” brukade min kusin förtvivlat skrika när strumporna korvade sig innanför stövlar och overall, och lite så känns det.

Det är så jag funderar på om det är nu det är rätt tillfälle att skriva klart Tatuerade tårar (min-bok-som-aldrig-blir-färdig). Umgås med fiktiva karaktärer ett tag, de man vet var man har (för det mesta i alla fall). Stänga av fejsan och låta bli att lockas ut av alla spännande begivenheter.

Men. Solen skiner och sommaren är just på intåg med dunder och brak. Känns inte som rätt tid att låsa in sig. Så jag tror jag ska ge de där riktiga, ute i världen, en chans till.

Det som kommer och går

Posted in Dagbok, Identitet, Leva och överleva, Reflektioner on maj 21, 2010 by Bobbi

Hade en intressant diskussion med min mamma härom dagen, om hur man ibland kan behöva återknyta bakåt. Ägna sig åt sådant man brukade göra under en viss period, återuppta kontakten med gamla vänner, osv.

Jag har gjort det mycket nu på senaste tiden. Antagligen för att jag hade ett långt förhållande som tog slut, och när jag blev singel igen var det som att jag behövde hoppa tillbaka till tiden innan jag träffade personen. Var var jag då? Vad gjorde jag? Vilka umgicks jag med?
För att jämföra. Vad har hänt? Var är jag nu? Hur har livet, och jag, förändrats?

Det blir en sorts integrering som har tagit en del energi. Som vanligt fungerar jag så, att om nåt ska göras så ska det göras ordentligt.
Som bonus hittade jag tillbaka till något som betyder mycket för mig, dansen.

Nånting som TomTom sa när vi var och fikade, och som jag har tänkt på en del, är att man kan se på livet som cykliskt i stället för som en rak väg från A till B. Saker kommer och går. De försvinner och kommer tillbaka. Det kan skapa ett större lugn eftersom saker inte försvinner helt och fullt, och det inte finns en fast slutpunkt där det man strävar efter måste ha uppnåtts. (En slutpunkt finns ju visserligen, om man inte tror på återfödelse, men.. jaja.)

Jag tycker om att tänka på det så. Även om det är så att vissa perioder, möjligheter, personer förvinner och aldrig kommer tillbaka, så kan de alltid dyka upp inom en. Och ibland kan man ta vid igen där man var, på något vis.

Kreativitet och psykisk sjukdom

Posted in Leva och överleva, Skapande on maj 20, 2010 by Bobbi

Likheter i hjärnans funktion hos ”högkreativa” och schizofrena har kunnats påvisas vetenskapligt, enligt en artikel i Svenska Dagbladet.
Intressant, men föga förvånande. Tänker på vår släkt, och dragen av depression, mani och kreativitet som går igen genom generationerna.

Hjärnan är en intressant liten sak, helt klart.

Tankar i önskebanor

Posted in Leva och överleva, Musik, Reflektioner with tags , on maj 19, 2010 by Bobbi

Läste en intervju med Woody Allen i Sydsvenskan idag.

Han sa:

Livet är kort, våldsamt, ensamt och fyllt av bekymmer. Det enda botemedlet är att skapa sig illusioner.

Så är det kanske.

Att skicka tankarna i omloppsbana runt sina önskemål kan vara en tröst. Att föreställa sig att det man mest av allt önskar verkligen inträffar. Det kan mildra ångest och få svärtan att blekna för en stund.
Ibland kan det vara det enda sättet att överleva.

Tänker på en Einstürzende Neubauten-låt som jag brukade lyssna på förr, när jag mådde dåligt. För att påminna mig om den sista, slutliga kraften, den som finns att hålla fast vid när inget annat återstår. Längtan.

Det är vår

Posted in Dagbok, Musik with tags on maj 17, 2010 by Bobbi

För första gången på länge är det vårväder i Malmö. Våren får mig att tänka på den här låten som jag lyssnade mycket på för ett år sedan. Fint och lite sorgligt att minnas.
Kärlek. Det är fint sånt. ^^

good

Posted in Dagbok, Musik with tags on maj 12, 2010 by Bobbi

Your dark shines
Bringing me down
Making my heart feel sore
‘Cause it’s good

Lita på det oväntade

Posted in Leva och överleva, Reflektioner, Självbiografiskt with tags , , on maj 12, 2010 by Bobbi

Ett av mina favorituttryck är lita på det oväntade. Det är titeln på en bok av Gunnel Linde, och en del i en serie böcker om en roligt stökig familj. I serien ingår också Om livet är dig kärt som jag har läst många gånger.

Att lita på det oväntade är just det jag behöver lära mig, jag som gillar att ha kontroll. Mycket, det mesta, går ju egentligen inte att kontrollera.
Och då finns bara det oväntade kvar att lita på!

Lätt är det inte. Att slappna av, att låta saker komma i den takt de vill, och bli gjorda i den takt en klarar av. Att inte toppstyra allt.
Men jag tror jag har blivit lite bättre på det, ändå. Jag skriver inte alls lika många listor som jag gjorde förut. Framtiden är grumligare och mera diffus. Att det skulle kunna vara nåt bra hade jag inte trott för tio år sedan!

Kanske är mitt kontrollbehov en rest från en tid när jag inte tyckte mig ha kontroll över någonting alls. Då det gällde att krampaktigt hålla sig fast och med alla medel försöka påverka verkligheten i någon riktning, förslagsvis till det bättre. Jag tycker jag har mycket kampinställning kvar, fast jag egentligen inte behöver kämpa längre. Det skulle jag vilja vänja mig av med. Kämpa är bra, när det verkligen behövs, men inte 24/7.