Arkiv för augusti, 2009

Komedier om bögar

Posted in Androgynitet trans och queer, Film/video, Info, Reflektioner with tags , on augusti 31, 2009 by Bobbi

Jag kan inte låta bli att fnissa lite när jag läser i DN om Tova Magnusson-Norlings nya film 4 år till, om gaykärlek över blockgränserna, dvs mellan två politiker (som båda älskar Ratata).
Kanske är det just det vardagliga i det som får mig att fnissa, men det är egentligen dumt. Så klart är det vardagligt med kärlek mellan män (eller kvinnor)! Men jag kommer samtidigt också att tänka på debatten i boken Bögjävlar som bl a handlar om hur bögar måste vara supernormala för att accepteras i samhället och inte bli gjorda till åtlöje.

Komedier med bögar i huvudrollen (alternativt som berör sex mellan män) känns lite som en ny trend (Patrik 1,5, Humpday, I love you Phillip Morris… och Brüno). En intressant sak är att flera av dessa regisseras av kvinnor (Patrik 1,5: Ella Lemhagen, Humpday: Lynn Shelton, 4 år till: Tova Magnusson-Norling). Reflektioner?

Teater och workshop om kärlek och makt

Posted in Föreläsningar/möten, Info, Leva och överleva, Scen on augusti 31, 2009 by Bobbi

KlaraMagnus”UNIFEM, ABF Malmö och Teater K hälsar er varmt välkomna till
Klara och Magnus, en kärlekshistoria?
-en pjäs om kärlek och makt

Pjäsen följs av en workshop om värderingar kring makt, sex, våld och könsroller i ledning av två dramapedagoger.

Tid: Tisdag 1/9 kl 16:30
Plats: ABF Malmö, Spånehusvägen 47, sal 302
Gratis inträde, alla välkomna! Sprid vidare!

Manus och regi samt workshop : Julia Fries
Skådespelare samt workshop : Anders Nilsson”

Eventet på Facebook

En riktig våldtäktsman

Posted in Litteratur, Reflektioner with tags , on augusti 29, 2009 by Bobbi

Jag håller på att läsa Katarina Wennstams En riktig våldtäktsman just nu. Började på den igår och har nästan läst halva. Det är en ögonöppnare att så tydligt se hur skulden för våldtäkter ofta förflyttas från förövarna till offren, något som sällan är fallet vid andra brott. (Ett undantag är när lasermannen härjade i början på nittiotalet, då vissa mer än gärna lade skulden för skjutningarna på invandrarna/invandringen). Det är kvinnor som ska akta sig för att vistas på fel platser i fel kläder alltför berusade etc. Kvinnor tycks ha ett ansvar att bete sig så att de undgår att bli våldtagna: Vi lär våra döttrar att akta sig för att göra ”fel”, men lär vi våra söner att respektera andras  gränser?

En riktig våldtäktsman är en bok som alla borde läsa och tänka noga på. Manlighet och mansrollen borde diskuteras mer, och våldtäkter borde upphöra ses som ett problem som bara berör kvinnor. Det berör oss alla.

Det händer mycket…

Posted in Film/video, Info, Litteratur, Musik, Scen with tags , , on augusti 28, 2009 by Bobbi

…som jag vill skriva om, men jag har inte så mycket tid!
Här kommer i alla fall en liten sammanställning:

Stéphane Bruchfeld och Paul A Levine har uppdaterat boken …om detta må ni berätta… med ett kapitel om Sverige och Förintelsen. Finns att ladda ner på Forum för levande historia.

Hanna Skölds första långfilm Nasty Old People, om en ung kvinnlig nynazist som tar jobb inom hemtjänsten, förhandsvisas idag för inbjudna gäster på Victoriateatern i Malmö (enligt Sydsvenskan, pappersutgåvan). Sedan ska filmen visas på husfasader i Malmö, med start den 10e oktober. Låter mycket spännande!
Lite äldre artikel om filmen och Hanna här.

Popkollo Malmö håller fest på Inkonst på söndag 30/8, där 25 madamer från Popkollo står på scen. Även allsång med Outher Boodie Experience, och uppträdanden av Carolina Albonico, Sheasheashea och hemliga gäster. Tid: 19.00 Rum: Klubben Entré: 40:-

En livlig hjärna

Posted in Leva och överleva, Reflektioner, Skapande on augusti 27, 2009 by Bobbi

Funderar ibland över ångest, av förklarliga skäl: Om det vore så väl att det bara fanns en viss mängd ångest för varje människa hade jag nog förbrukat denna för länge sedan. Men så är det ju inte.

Jag har väldigt lätt att känna ångest. Trötthet, träningsvärk, stress; alla möjliga fysiska och psykiska obehag vill min hjärna göra om till den där hjärtklappande otrevliga känslan man bara vill fly ifrån.
Låg ångesttolerans kanske det kallas på fackspråk?

När jag pluggade på psykologprogrammet (ja, för ett antal år sen trodde jag att det var psykolog jag skulle bli, men efter en termin var jag säker på det motsatta) fick jag en aha-upplevelse, då vi pratade om depressioner. Jag hade haft en allvarlig och långvarig depression i tonåren, men parallellt med denna hade jag också enorm ångest. När vi på utbildningen gick igenom olika definitioner och beskrivningar av depression förstod jag att alla depressioner inte åtföljs av ångest. Man kan också vara djupt nedstämd utan den berg-och-dalbana av känslor som svår ångest medför. Jag säger inte att det är lättare, bara att det nog är annorlunda än det jag upplevde. Och jag hade dittills trott att alla med depressioner kände stark ångest.

Om ångest då: Den kan få en att känna att man vill krossa sig själv mot en vägg. Hoppa ut genom ett fönster, bara lägga sig ner och aldrig ställa sig upp igen. Den maler och maler. Den känns i armarna.
Den gör mig aktiv. Faktiskt. Så reagerar jag. Jag skriver och skriver, eller om det är så illa att orden tar slut; tecknar eller målar (det händer inte så ofta längre). Det kanske kan vara positivt, men det känns inte så när jag är i det. För jag kan inte koncentrera mig på nåt ”vanligt” – arbeta, studera, sådana saker. Det enda som funkar är att göra nåt konstnärligt, eller ja, egofixerat… Jag kan bara tänka på mig själv och hur jag känner mig då. Det tar fokus och energi från annat.

Men jag kan ändå klara ångest nu. Jag skriver dagbok när den kommer. Känslan knattrar ut genom fingrarna och blir bokstäver på virtuellt papper. Jag skadar inte mig själv längre när jag mår dåligt, och nu är det väldigt länge sedan jag gjorde det. Men det tog mig många år att uppnå och jag behövde hjälp på vägen.

En intressant blogg om att hantera sig själv och sina känslor är Tankestormar.

Jag tror (kan förstås inte veta) att jag fortfarande har ganska mycket ångest jämfört med många andra.
Försöker se det positivt: Jag kanske har en ovanligt livlig hjärna.

Robotdockor på besök

Posted in Info, Scen on augusti 25, 2009 by Bobbi

Idag kommer robotdockteatern Interdock 09 från Japan att ge en föreställning på Kulturen i Lund kl 19. Vet dock inte om den är öppen för allmänheten och hur man i så fall får biljetter. Läs mer i Sydsvenskan här och här. Verkar i alla fall coolt med robotdockor!

Konstnär inför rätta

Posted in Konst, Reflektioner with tags , on augusti 24, 2009 by Bobbi

DN skriver idag om rättegången mot Anna Odell, konstfackeleven som i vintras spelade psyksjuk för att bli intagen på St Görans psykakut. Rättegången startade idag och beräknas också avslutas idag. Syftet med tilltaget var enligt konstnären att inifrån belysa hur tvångsvården fungerar, och själva händelsen var en upprepning av en som inträffat tidigare i Annas liv – då ”på riktigt”.
Efter händelsen blev konstnären polisanmäld och står nu anklagad för våldsamt motstånd, oredligt förfarande och falskt larm.

Debatten som följde på anmälan mot Anna Odell har handlat mycket om vilket ansvar Konstfack kan sägas ha, och om vad som får göras i konstens namn. Rektorn på Konstfack meddelade efter en internutredning att de borde ha stoppat verket, eftersom det är etiskt oacceptabelt.
Själv tänkte jag direkt att jag tycker att den här typen av civil olydnad kan vara bra – men att den som utför den nog behöver vara beredd att utföra den i eget namn och med en beredskap att ta eventuella konsekvenser.

Skolan har till uppgift att handleda, men i det ansvaret ingår enligt min mening att tala om för studenter som vill göra något som kan vara olagligt att de själva måste ta konsekvenserna för detta. Som Torbjörn Tännsjö uttryckte det i DN i maj: institutioner bör inte, kan inte eller ska inte kunna medverka i civil olydnad.
Det blir högst märkligt om de skulle göra det.

Jag tycker att det brott som eventuellt har begåtts i det här fallet måste ses som ganska ringa. Ingen har kommit till skada. Polis och sjukhuspersonal känner sig kanske kränkta, men de är en del av offentliga institutioner som måste tåla att bli synade.

En tanke jag har kring det hela är dock vad i detta som är konst. Jag ser samhällskritik, ett till viss del journalistiskt förfarande (wallraffande) och nog också en journalistisk ambition: att belysa svensk psykvård. Vad gör det till konst? Dan Jönssons recension i DN förtydligar bilden. Själv får jag väl försöka se verket och bilda mig en egen uppfattning.

Det ska bli intressant att höra hur domen blir.