Archive for the Subkulturer Category

Pride, happiness… and zombies!

Posted in Androgynitet trans och queer, Fantasi och lek, Festival, Subkulturer with tags , , , on augusti 22, 2010 by Bobbi

Så var det då dags för Queer Zombie Pride i gårdagens prideparad i Köpenhamn. Jag och Kri kom ganska tidigt och trampade runt Frederiksbergs Rådhusplats i jakt på några som såg ut som potentiella zombies. Till slut hittade vi ett litet gäng som vi sällade oss till, och efter en stund åkte burkarna med makeup fram.


Twoface Makeup and Murder bjöd på smink.


Handpåläggning av Thomas.


Det smakade sådär.


Såhär snygga blev vi!


Sedan mötte vi upp med de två fabulösa drag queens som vi skulle gå tillsammans med. Och så var det dags för parad!


Queer Zombie Pride!


Andra glada Pride-deltagare. All you need is love!

… Zombien används ofta som en metafor för det utanförstående, och det är märkligt hur det att spela zombie faktiskt får en att känna sig just sådan. Men i det långa loppet var det väldigt svårt att inte ryckas med av den glada stämningen, så vi tog små avbrott från zombiens känslolösa uttryck och dansade till Grease-låtar, när det blev allt för svårt att stå emot glädjen!

Fler bilder från Prideparaden finns här
och Sydsvenskan skriver om CPH Pride här

Annonser

Fantasi IRL

Posted in Fantasi och lek, Radio, Spel, Subkulturer, Transcenders with tags , , on augusti 5, 2010 by Bobbi

Intervju med Kjell-Åke ”Choken” Lundblad

När Kjell-Åke ”Choken” Lundblad kommer emot mig inne på caféet och tar av de stora svarta solglasögonen ser jag bara blodrött och svart. Inget av ögonvitan syns, bara en kolsvart ögonglob med en mörkröd iris, och så pupillen mitt i som ett hål.
Det tar tid att vänja sig vid att se in i linserna: vanliga ögon ger en annan sorts respons. Eller är det bara som det känns?


Choken på WGT

Linserna hänger med från lajv-världen och i den har Choken varit av och till sen 1992. Från början kom han med för att han kände dem som arrangerade lajven. ”Men då var det mer som en avancerad version av röda/vita rosen. Typ: Ni letar efter en sten… och alla har sina olika anledningar till varför ni vill ha stenen! Go!”
Sedan dess har både kvalitetsnivån på lajven och ambitionsnivån höjts. Choken har haft olika roller i en uppsjö av olika sorters lajv, till exempel: gycklare, äventyrare, manlig häxa, alvstridsmunk, spion, utbygdsjägare, köpman – i medeltida fantasylajv; skeppsläkare i ett skräck/piratlajv; maffiamedlem/syndikatagent för ett multinationellt företag med tvivelaktiga affärer, sjökapten (smugglare/pirat) – i sk vampyrlajv. För att nämna några!


Anton Grip – skeppsläkare

Ett lajv kan vara allt från någon dag till en vecka. Jag frågar om man i så fall är i karaktären hela tiden, och han svarar. ”En gång var jag på ett lajv som varade i en vecka, och när det slutade kom jag på att jag inte tänkt en enda privat tanke på hela tiden.”
Den gången var det skönt som flykt från en just då trasslig privat situation.

Det är olika svårt att sätta sig in i rollen man har på lajvet. Någon gång var det riktigt svårt, berättar Choken, karaktären ville inte komma till liv riktigt. Andra gånger går det mer av sig själv; karaktären passar en och kommer naturligt.

Enligt Choken finns det tre orsaker att lajva:
– Förberedelserna innan
– Själva upplevelsen
– Berättelserna som uppstår efteråt

Alla dessa är lika viktiga; upplevelsen av lajvet är alltså inte bara den tid man befinner sig där. Att berättelserna om det som hänt på lajvet är viktiga framstår klart och tydligt när jag hör Choken berätta. Det verkar finnas hur mycket som helst att ösa ur. Många av berättelserna handlar om hur verkligheten och fantasin krockar, att man inte alltid vet vad som är vad, eller om dråpliga situationer som uppstår i mötet mellan fantasi och verklighet.

Choken berättar om ett tillfälle när de var i en källare och brandlarmet gick. En person från lajvet var tvungen att gå upp och prata med vakterna som kom dit för att kolla upp det hela. Personen var själv klädd som en vakt, från en helt annan värld, med uniform med emblem och vapen i hölster. Mötet med de verkliga vakterna blev minst sagt underligt.

Ibland kan det även bli svårt att avgöra om saker som sker i relationer på lajvet händer mellan verkliga personer – ”på riktigt” – eller uppstår mellan deltagarnas rollkaraktärer.  Choken berättar om en tjej och en kille som hela tiden gnabbades. Tjejen hade en blåtira som såg väldigt verklig ut, och det tog att tag att avgöra hur mycket allvar som låg bakom deras gräl. Inget alls, visade det sig – grälandet var en del av relationen mallan karaktärerna, och hade inte något med de verkliga personerna bakom rollerna att göra.

Hur verkligt blir det, frågar jag, och Choken svarar:
”Det finns alltid en distans. Ibland blir man väldigt uppe i situationen, och reagerar på den nästan som om den vore verklig, men det finns alltid en distans.”


Zombie Walk i Malmö

Den fråga som intresserar mig mest är hur lajvandet påverkar en i den vanliga världen. Sätter det spår, som påverkar ens identitet?
”Det är berikande. Man sätter sig i situationer som man annars inte skulle hamna i”, säger Choken.

Så verkar det vara. Minnena från ett lajv är verkliga minnen som man bär med sig i en verklig värld. Vad som nu kan räknas som verkligt…
För att göra en oerhört fånig parafras på The Melvins fina textrad: ”I’m just as beautiful as your light allows”;

”I’m just as real as your lajv allows!”

Idag handlade P3 Kultur om intressanta former av lajvrollspel, där utsuddningen av gränser mellan fiktivt och verkligt används för att t ex undersöka ett tema. Det verkar bli allt vanligare att lajvrollspel används i konstprojekt, eller politiska projekt, för att undersöka en frågeställning, belysa samhälleliga fenomen etc. Jag tycker det är mycket spännande! P3 Kulturs sida, med möjlighet att lyssna på programmet, här!

Identitet, uttryck och lånade färger

Posted in Androgynitet trans och queer, Buret, Festival, Identitet, Reflektioner, Självbiografiskt, Stil/mode, Subkulturer with tags , , , on juli 31, 2010 by Bobbi

Igår var jag en sväng på Copenhagen Queerfestival, ett ställe och en tillställning som väckte mycket tankar och diskussioner i all sin lojhet (jag var där på dagen, och det var ganska soft stämning – folk byggde och fixade inför kvällen och morgondagen, satt i smågrupper och snackade…)
Vid en tavla kunde man välja ett armband för att visa sin könsidentitet – om man ville. I det sällskap jag just då befann mig i började vi diskutera vilket armband vi i så fall skulle valt. Frågan kom också upp om när en skulle vilja ha ett sånt armband, i vilket sammanhang och inför vilka människor.

Så här: Behöver man en könsidentitet när man påtar i grönsakslandet för sig själv? Eller är alla identiteter överflödiga då?

För mig själv funderade jag på i vilken utsträckning man egentligen kan påverka hur andra uppfattar en. Och kom fram till att till viss del kan en nog det, det är väl det som identitetsuttryck handlar om: Ett försök att påverka sin omgivning att se en på ett visst sätt, helst det som en också vill se sig själv, det som känns äkta och rätt.

Idag tänkte jag vidare på det, just i relation till könsidentitetsuttryck, och funderade kring att jag nog alltid växlat mellan att ha ett lite pojkaktigt uttryck och ett kvinnligt uttryck. De behöver båda få ta plats och jag alternerar mellan dem i perioder. Har jag haft ett mycket pojkaktigt uttryck under en period är det som att en kvinna i mig längtar efter att få komma ut. Och har jag sett mera feminin ut ett tag vill jag alltid klippa av mig håret. 🙂
… Det har blivit vardag för mig och jag tänker sällan på det. Jag ser mig som kvinna, men har ett starkt behov av att inte bara få lov att uttrycka traditionellt kvinnliga egenskaper och attribut, eftersom det känns för begränsande.

För mig har mycket bryderier kring detta lättat sedan jag började se identitetsuttryck mer som en maskerad. Det kanske kommer av att jag i tonåren började experimentera mycket med mitt uttryck och utseende, hur jag klädde mig, vilken stil jag skulle tillhöra etc. Jag försökte ofta påverka en inre identitet – min egen syn på mig själv, vem jag var och vad jag kunde vara – genom att byta identitetsuttryck. På den tiden var jag ofta missnöjd med att mitt yttre inte reflekterade något som jag kände fanns inuti mig – men som var svårt att hitta och definiera/identifiera för mig själv.
Så jag är van vid att byta skepnad.

Fördelen med att se identitetsuttryck som en sorts maskerad är att en maskerad är temporär. Det tillåter en att byta uttryck närhelst en behagar. En maskerad är också överdriven. En behöver inte vara rädd att det man visar utåt inte speglar ens verkliga identitet, för överdriften gör det tydligt att så inte kan vara fallet.

Jag tror att goth-kulturen har hjälpt mig med att hitta fram till det sättet att hantera identitetsutryck, eftersom goth-stilen kan vara så extrem att den liknar en maskering. För att inte trampa någon på tårna får jag väl understryka att detta gäller för mig och ingen annan. Många ser säkert sin stil och sin subkulturstillhörighet som mycket mera fast och en del av en kontinuerlig identitet, än vad jag gör.

Det jag tror goth-stilen ger mig är en möjlighet att vara hyperfeminin (med mina mått mätt då, kanske inte i andras ögon) utan att det känns som att jag för den skull måste ta på mig allt det andra som traditionellt sett tycks ingå i att vara kvinna. Just för att jag ser det som en maskering bland andra. Dunja Brill skriver mycket intressant om könsuttryck och om ”The Feminine Masquerade” i sin avhandling Goth Culture, och jag känner igen mig i det hon skriver.

Identitet är för mig något oerhört fascinerande, kanske för att jag tidigare har haft svårt för att hitta ett sant själv, som det väl heter på psykologspråk. Numera känner jag att jag har ett, även om att definiera sitt själv så klart är en livslång och pågående process. Jag vet att jag fortfarande är ganska påverkbar i relation till andra. Lite som en kameleont, på vissa sätt. Eller som Tusenskönan uttryckte det, lite finare: Som en blomma som ändrar form efter omgivningen. Och färg.

Gränslandet

Posted in Fantasi och lek, Festival, Klubb och dans, Konstiga saker, Platser, Skapande, Spel, Subkulturer with tags , , , , , , , on maj 10, 2010 by Bobbi

Gränslandet /The Borderland är en virtuell nation, en plats som är till för att få dig att uppfylla dina drömmar. De vilda drömmarna, de som du tror kanske inte kan uppfyllas i den verkliga världen.


Gränslandet 2011 –  bild av Anders Holmer

Du kan bli medborgare i Gränslandet, genom att svara på tre frågor:

Vem är jag?
Du kan vara vem du vill. Dig själv, den du egentligen är eller vill vara, eller  någon helt annan. Du kan vara flera personer om du vill.

Vad gör jag?
I Gränslandet har du en roll av något slag. Vilken är din? Det kan vara som ett yrke eller någon annan sorts roll.

Vad vill jag?
Du har också en önskan, något du vill genomföra i Gränslandet. En dröm eller en vision. Jordnära eller högtflygande.

När du hittat din karaktär, din roll och vision och svarat på frågorna får du ditt pass till Gränslandet och kan börja iscensätta dina drömmar genom små utflykter i verkligheten. Du kan koppla dig till andra medborgare i Gränslandet för att genomföra dessa exkursioner. Du kan efterfråga vad du behöver och ta del i andras projekt.

Gränslandet kommer att manifesteras under en festival på Ravlundafältet på Österlen, sommaren 2011. Många av medborgarnas drömmar kommer att iscensättas och uppfyllas där.

Jag var på ett infomöte om Gränslandet förra veckan. Gissa om tankeverksamheten satte igång! Jag älskar tanken på en plats som ger en möjligheten att lyfta sig över sin normala tillvaro, som lägger ett lager över den och ger en tillåtelse att utöka sin möjlighetsrymd.

Vad jag tänkte att jag skulle vara? Jag funderade på att vara någon sorts präst. Som predikar dans. Och genomför dansrelaterade riter, där människor klär sig i underbart färgglada klädedräkter. Haha. Jag drömde om att göra Ravlundafältet till Ravelunda. Såg framför mig en massa små underliga hyddor, tält, trädkojor, lanternor, och så hörde jag musik såklart och såg en massa folk som dansade.
Undrar om nån vill vara med och genomflöra det?
(Jag ska bara ta tag i det där med att bli medborgare osv). 😮

Gränslandet har börjat byggas på http://theborderland.ning.com/


Gränslandet 2011 –  bild av Anders Holmer

Nördning pågår

Posted in Musik, Självbiografiskt, Subkulturer with tags , , , , , , , , , , , on maj 6, 2010 by Bobbi

Jag håller på och nördar ner mig i elektroniska musikgenrer. Så klart kan jag inte komma i kontakt med en massa (för mig) nytt, utan att börja grotta ner mig i vad som är vad, hur man vet att det ena är det ena och det andra med det tredje.

Det blir mycket psytrance just nu. Jag har längtat efter sånt som är färgglatt.
Men så håller jag också på att undersöka och lära mig om fler av de där knastersvarta genrerna för dem älskar jag ju också. Särskilt som botemedel mot ångest. Då fungerar bara det riktigt krasande oljudet. Allt slagg i hjärnan måste schranzas sönder till små partiklar som går att skaka ut.

Tadox – schranz, schranz!

Men ju mer jag lyssnar, och läser på Wikipedia, desto fler frågor får jag. Hur skiljer man t ex på hardtechno och schranz? Vad är skillnaden på hardcore techno och hardtechno? Breakcore och powernoise? Och hur kan både SAM och Tarmvred vara powernoise när de är så olika? Är SAM verkligen powernoise, och om inte, vad är det då? Industrial rave?

Iszoloscope – powernoise?

Och, sist men inte minst – hur kan det komma sig att jag fortfarande inte hittat. Någonting. Som. Liknar. Tarmvreds. Bästa. Låtar – mer än just dessa – när jag vill ha mer, mer, mer och Tarmvred själv vägrar att vara konsekvent och skapa fler?

Jag vill ha trasiga knasiga breakbeats med blippblopp! Meeer!*

Bästaste Tarmvreden! ❤

Sen är det alla trancegenrerna, som jag också måste lära mig skilja på. Om det går. Som en bonus måste jag också ta ställning till alla kuliga festivaler som dyker upp, och som jag skulle vilja åka på!

Mitt i alltihopa kom jag att tänka på en gammal favorit från tiden när jag själv ville lära mig mixa (och nej, det orkade jag inte sen). Jag älskade allt från Code Red och särskilt Adam Beyer. Den här låten hade jag en av mina bästa stunder någonsin på dansgolvet till. Jag hoppade runt som en galning. Jumjum frågade vad det var med mig egentligen. ^^

Vi kallade det för banktechno, ju.

*Här hittade jag förresten några trevliga meningar på Wikipedias sida om breakcore: ”The rise of chiptune music has also blended with breakcore with artists such as Overthruster, Patric Catani, AA.Kurtz, Sabrepulse, Tarmvred, INSTIGO, Renard, and DJ Fhantom. Some musicians such as Edgey from the power noise scene have begun to take influence from breakcore.” Hmm undrar om det finns hopp om nån av de där då, som Tarmvred-komplement?

PS Jag vet att det är ganska fånigt att hålla på med sån här klassificering. Men kul!

Snart sommar!

Posted in Dagbok, Festival, Klubb och dans, Musik, Subkulturer with tags , , , , on april 19, 2010 by Bobbi

Våren är här och snart sommar och festivalsäsong.

I år ska jag inte åka till WGT. Det känns lite underligt. Jag har varit där de tre senaste åren. Att jag ska avstå i år beror både på att det inte kommer något band som jag gillar jättemycket – det brukar alltid vara ett par tre stycken som är riktigt bra, men det är det inte i år (av de jag känner till alltså, sen kommer det ju massor av artister som jag inte vet vilka de är), och på att ekonomin inte riktigt tillåter. Inget kul att åka på världens största gotmarknad om man inte kan handla!

Tänker på hår

I stället funderar jag på att ta någon trancefestival (Fullmoon Festival eller VuuV). Har aldrig varit på en sån! Bäst att passa på nu när det känns som att det är dans som står högst på önskelistan.

Till hösten funderar jag på att försöka ta mig till Maschinenfest, om den blir av. Industrioljud i industrilokal i Ruhrområdet lockar.. (men kan tänka mig något annat liknande, om det dyker upp).

För då får jag de där två kontrasterna: Färgglatt flum och skrapigt knaster… fast säkert lika mycket dansglädje på båda ställena.

Men jag kommer att sakna alla fina på WGT! Mycket godis för ögonen där ju!

Pretty hot cyberz (det var 34 grader varmt den gången)

Subkulturkarta

Posted in Festival, Idéer, Reflektioner, Subkulturer with tags , , , , , on mars 2, 2010 by Bobbi

Idag under lunchen avhandlade jag, Capoeira och Crain subkulturer och deras innersta väsen; naturromantiken i trance vs maskin/industridyrkandet i powernoise, minimalistisk technoestetik vs skogssvampar, folkligheten i metal vs gotharnas finkulturvurm, hur technofolk blev reaggeamaffia, och sist men inte minst hur synthare och candyrejvare förenades i en gestalt: cybergoten.
Inte illa för en lunch va?

Det är så intressant att se hur subkulturer med egentligen ganska skilda uttryck lever sida vid sida – som de gamla parhästarna trance och techno. Kan man egentligen tänka sig något mer olika än en trancefestival ute i naturen vid en sjö och t ex Maschinenfest, en industrifestival i en industrilokal i Ruhrområdet?

Mono No Aware på Mashinenfest 08, foto av Jairus

…men jag hade gärna gått på både och!

Vi pratade om att göra en interaktiv karta med flera sliders där man kunde se hur olika subkulturer färgat av sig på varandra och mergats med tiden.. hur de som kallar sig goth gått från att lyssna på svartrock till industrisynth… kanske också hur folk som tillhört en subkultur gått vidare till andra (som såna där flyttkedjor i en stad)… vilka subkulturer som gått i graven… och vilka som uppmuntrar till trohet för livet.
Undrar om man kan söka kulturbidrag för att göra en sån?

Nörd?