Arkiv för juli, 2009

Kvinnan i kanalen

Posted in Platser, Scen with tags on juli 30, 2009 by Bobbi

Igår var jag på ”skräckpromenad” genom Slottsparken i Malmö: en uppsättning av Teater Insite vid namn Kvinnan i kanalen. Huvudrollsinnehavaren (och regissören) Matthias Thorbjörnsson ledde åskådarna i klunga genom parken, som var förstärkt med ljud och ljus, och berättade om hemskheter som hänt i Malmö. Ibland smög en svartklädd man förbi och en kuslig kvinna dök upp på avstånd, men dessa skådespelare hade ingen framträdande roll, och berättelsen om de två systrarna förblev fragmentarisk.

VitDam

Vid ett tillfälle släpptes vi i åskådarklungan på egen hand, guiden försvann och man undrade ”vad ska hända nu?”. Det var den bästa stunden, men den varade för kort tid. Med mer interaktion mellan publiken och skådespelarna och mer gestaltning istället för berättande hade det kunnat bli spännande. Nu blev det mer som en guidad tur med effekter.

Inne i slottet Malmöhus fick promenaden en märkligt dramatisk avslutning som verkade skrämma en del, men jag är inte särskilt lättskrämd – bara för att ljuset släcks och några skrik hörs blir jag inte rädd. Och det var synd, för det ville jag bli, i alla fall lite grann. Tyvärr måste jag säga att det läskigaste som hände under kvällen var stämningen som uppstod när vissa, innan promenaden skulle starta, förstod att det bara fanns 30 platser och att biljetterna redan var slut!

För den som är intresserad ges Kvinnan i kanalen även den 1, 2, 4, 5, 6, 8 och 9 augusti (läs mer här), men kom i god tid innan biljetterna släpps klockan åtta (vi var där vid sju!).
Jag och min kompis blev förresten intervjuade av en radioreporter, vet inte om det kom med i nån sändning. I alla fall ställde hon frågan: varför är det roligt att bli skrämd?
Varför är det det, tror ni?

Annonser

Hångel och paraplydans

Posted in Androgynitet trans och queer, Festival, Flash Mobs, Jag är skillnad, Scen with tags , , on juli 28, 2009 by Bobbi

Jag är lite ledsen för att jag pga av flyttfixande missade hångelmanifestationen som gick av stapeln i lördags under Möllevångsfestivalen. Särskilt gillade jag att det var mingel innan, där man kunde träffa en hångelpartner, med skyltar för tjej+kille, kille+kille, tjej+tjej eller spelar ingen roll. Kul också att hälften av alla hånglande par var sådana som träffades på plats. Men jag som missade spektaklet får kanske tillfälle igen – hångelmanifestationer verkar nämligen vara det nya; även Pride House, en del av pridefestivaeln, invigdes igår med en sådan. Så nu är både Stockholm Pride och Copenhagen Pride i full gång.

NijeI lördags kväll gick jag ändå ut en stund på Möllevångsfestivalen, jag tänkte kolla och lyssna på Nije och deras ljudalstrande kläder(!). Tyvärr blev spelningen väldigt kort, slutsteget bråkade så det blev för mycket ljud på fel ställe… Ny chans på Brännestad? I alla fall, medan vi väntade på att Nije skulle börja dök det upp en dansande paraplyman med rosa nylonstrumpor. Han gjorde mig väldigt glad och danssugen, och påminde mycket om Jonathan, huvudpersonen i Jag är skillnad!

-> Nije-mystik…

<3

Posted in Konstiga saker on juli 23, 2009 by Bobbi

Hjärta

Smyckeskrinet

Posted in Stil/mode with tags on juli 21, 2009 by Bobbi

Jag brukar komma till Borgholm någon gång varje sommar och då är det ett måste att besöka Smyckeskrinet på Norra Långgatan 8, en affär man når via en gård. Butiken är fylld av gamla och nya smycken och accessoarer från hela världen.

Smyckeskrinet 

Smyckeskrinet

Ofta köper jag något: jag har en förkärlek för plastsmycken från 60-talet och glassmycken från 20-talet. Pråligt ska det vara. Men egentligen passar sakerna allra bäst där de är, som delar i helheten – en underbar skattkammare!

Skylt

Sagor

Posted in Fantasi och lek, Platser, Reflektioner on juli 19, 2009 by Bobbi

Jag befinner mig just nu på landet. Tidigare idag tog jag en promenad i naturresrervatet som ligger precis i närheten av stugan. Det är en skog utan särskilt många spår av människor. Igenvuxna stigar och några gamla stenmurar är allt som påminner om att sådana ändå vistats där.

Natur

Alltid när jag går i sådana skogar kommer jag att tänka på troll och annan gammal folktro. Varifrån kommer gamla sagor och sägner egentligen? Hur uppstod idéerna om figurer och företeelser som näcken, bortbytingar och huldror? Låg någon verklig händelse bakom?

Det är fascinerande att tänka på hur gammal en föreställning, en tro eller en idé egentligen kan vara. Man tänker sig att muntliga traditioner kanske går ett par tusen år bakåt i tiden… men vad är det som säger att de inte går femtio tusen år bakåt, eller mer? Så länge människan haft språk har vi ju kunnat förmedla vidare berättelser. Det är en svindlande tanke, tycker jag.

Sakletare

Posted in Fantasi och lek, Reflektioner, Självbiografiskt on juli 15, 2009 by Bobbi

joker04-09Jag tänkte vidare kring det där att hitta och upptäcka, som det förra inlägget handlade om, eftersom det verkar vara ett återkommande tema i mina fantasier, särskilt i sådana jag hade när jag var liten.

I elvaårsåldern brukade jag tänka att jag någon gång skulle hitta en skatt. Om jag bara höll ögonen öppna skulle jag finna det där värdefulla, magiska föremålet. Det gjorde att jag fäste minst lika stor uppmärksamhet på marken som på omgivningarna och ledde till att jag faktiskt hittade en del olika saker. På naturhistoriska muséet i London upptäckte jag till exempel, mellan spjälorna i en dörrmatta, ett litet smycke i form av en gris, inte större än sju millimeter. Det var inte en värdefull sak, men bara det att jag hade sett den gjorde att den fick ett särskilt värde.

Jag har en vän som samlar på spelkort, sådana hon hittar. Hon sätter upp dem på väggen. Vissa är halva och söker sin andra hälft. Kanske får hon ihop till en hel kortlek med tiden.  Sedan jag fick veta om hennes kortsamling har jag också sett flera spelkort, i rännstenen, på gatan, där de ligger och väntar på att bli upplockade.

Ibland måste man kanske leta för att hitta något. Man måste ha siktet inställt på att söka. Det skärper blicken och får en att se sådant man annars inte skulle ha lagt märke till. Men ibland hittar man något utan att leta, och det är nästan det bästa. När något bara dyker upp. Ibland är det en människa, någon som visade sig ha kvaliteter man inte kunde ana.

Det gäller att lära sig förstå när man hittar skatten, eftersom den nästan aldrig ser ut som man trodde att den skulle göra.

Hemliga trädgårdar

Posted in Fantasi och lek, Platser, Självbiografiskt with tags on juli 12, 2009 by Bobbi

Idag besökte jag Maryhill, en privat trädgård i Lund som öppnar för allmänheten en gång om året. Det var första gången jag var där.

Jag fascineras av trädgårdar, men inte främst tillrättalagda trädgårdar med ordnade rabatter, utan de ska helst vara vildvuxna med små gångar man inte vet vart de leder.

Maryhill1
Hemligaste delen av Maryhill

En sommar när jag var elva åkte jag med min familj till Hastings. Vi hyrde ett hus där, det var ganska nedgånget, men jag älskade det. Gaselementen skrämde mig visserligen, de glödde och sprakade på natten, men jag älskade den gammeldags tekokaren, dammsugaren som var som hämtad ur nån femtiotalsfilm, och inte minst trädgården på baksidan. Den var alldeles igenvuxen. Högt gräs växte över hela gården, men det gick att hitta gamla stenplattor som utgjorde gångar och ledde längre in i grönskan.
Jag följde gångarna och bara väntade på att det skulle dyka upp en gammal dörr längst in, en dörr som förstås skulle leda vidare till en hemlig värld.

Det är nog den tanken som lockar mig till att besöka en trädgård som Maryhill. Jag blir fortfarande lite besviken när den visar sig vara en vanlig trädgård som inte egentligen döljer så många hemligheter. Men den är vacker ändå och fantisera kan man ju alltid.

Maryhill2