Archive for the Klubb och dans Category

Gränslandet

Posted in Fantasi och lek, Festival, Klubb och dans, Konstiga saker, Platser, Skapande, Spel, Subkulturer with tags , , , , , , , on maj 10, 2010 by Bobbi

Gränslandet /The Borderland är en virtuell nation, en plats som är till för att få dig att uppfylla dina drömmar. De vilda drömmarna, de som du tror kanske inte kan uppfyllas i den verkliga världen.


Gränslandet 2011 –  bild av Anders Holmer

Du kan bli medborgare i Gränslandet, genom att svara på tre frågor:

Vem är jag?
Du kan vara vem du vill. Dig själv, den du egentligen är eller vill vara, eller  någon helt annan. Du kan vara flera personer om du vill.

Vad gör jag?
I Gränslandet har du en roll av något slag. Vilken är din? Det kan vara som ett yrke eller någon annan sorts roll.

Vad vill jag?
Du har också en önskan, något du vill genomföra i Gränslandet. En dröm eller en vision. Jordnära eller högtflygande.

När du hittat din karaktär, din roll och vision och svarat på frågorna får du ditt pass till Gränslandet och kan börja iscensätta dina drömmar genom små utflykter i verkligheten. Du kan koppla dig till andra medborgare i Gränslandet för att genomföra dessa exkursioner. Du kan efterfråga vad du behöver och ta del i andras projekt.

Gränslandet kommer att manifesteras under en festival på Ravlundafältet på Österlen, sommaren 2011. Många av medborgarnas drömmar kommer att iscensättas och uppfyllas där.

Jag var på ett infomöte om Gränslandet förra veckan. Gissa om tankeverksamheten satte igång! Jag älskar tanken på en plats som ger en möjligheten att lyfta sig över sin normala tillvaro, som lägger ett lager över den och ger en tillåtelse att utöka sin möjlighetsrymd.

Vad jag tänkte att jag skulle vara? Jag funderade på att vara någon sorts präst. Som predikar dans. Och genomför dansrelaterade riter, där människor klär sig i underbart färgglada klädedräkter. Haha. Jag drömde om att göra Ravlundafältet till Ravelunda. Såg framför mig en massa små underliga hyddor, tält, trädkojor, lanternor, och så hörde jag musik såklart och såg en massa folk som dansade.
Undrar om nån vill vara med och genomflöra det?
(Jag ska bara ta tag i det där med att bli medborgare osv). 😮

Gränslandet har börjat byggas på http://theborderland.ning.com/


Gränslandet 2011 –  bild av Anders Holmer

Annonser

Post-dans-progg

Posted in Festival, Info, Klubb och dans, Musik with tags , , , , on maj 9, 2010 by Bobbi

Jag var på Knasbas i fredags natt och dansade till en massa progressive trance. Jag tycker oftast att progressive är lite för lugnt att dansa till, men jag kan gilla att lyssna på det. Särskilt post-dans när man är mör i kroppen och vill ta det lugnt!

Beat Bizarre – Stereorganic

Danmark har sitt Iboga Records med t ex Reefer Decree och Beat Bizarre och dem kan man se live nästnästa helg under Elektronisk Karneval i Fælledparken i Köpenhamn. Låter fint det!
Facebook-event här. Inte bara trams utan en massa annan musik också! Gratis dessutom.

Reefer Decree – Curved Air

Antiloop-nostalgia

Posted in Klubb och dans, Musik, Självbiografiskt with tags , , on april 27, 2010 by Bobbi

Fick en rejäl nostalgitripp idag när en kompis postade Antiloops In my mind på facebook. Åh. Antiloop symboliserar den längtan efter nåt nytt som jag upplevde när jag ville börja hitta musik att dansa till och inte hade en aning om vad jag skulle leta efter eller var jag skulle hitta den. Det var när jag hade uppkoppling via ett superslött modem. Musik hittade jag fortfarande i skivaffärer. På Skivlagret i Kalmar köpte jag Antiloop och Prodigy, fullt medveten om att det egentligen var något annat, eller i alla fall mer, jag sökte.

I samma veva dök det upp en rejvfest i Folkets Park som jag gick till själv. Där såg jag snygg-J som senare blev min arbetskamrat. Och dansade brevid Jumjum, fast då visste jag ju inte att han var han förstås. Det var första gången vi dansade tysta i timmar brevid varann men långt ifrån den sista. ^^

Sedan hittade jag Back to Plastic, och började beställa lite random skivor därifrån, och Antiloop-cd:n blev ganska dammig ganska snabbt. Undrar om jag har den kvar i nån låda nånstans?

Snart sommar!

Posted in Dagbok, Festival, Klubb och dans, Musik, Subkulturer with tags , , , , on april 19, 2010 by Bobbi

Våren är här och snart sommar och festivalsäsong.

I år ska jag inte åka till WGT. Det känns lite underligt. Jag har varit där de tre senaste åren. Att jag ska avstå i år beror både på att det inte kommer något band som jag gillar jättemycket – det brukar alltid vara ett par tre stycken som är riktigt bra, men det är det inte i år (av de jag känner till alltså, sen kommer det ju massor av artister som jag inte vet vilka de är), och på att ekonomin inte riktigt tillåter. Inget kul att åka på världens största gotmarknad om man inte kan handla!

Tänker på hår

I stället funderar jag på att ta någon trancefestival (Fullmoon Festival eller VuuV). Har aldrig varit på en sån! Bäst att passa på nu när det känns som att det är dans som står högst på önskelistan.

Till hösten funderar jag på att försöka ta mig till Maschinenfest, om den blir av. Industrioljud i industrilokal i Ruhrområdet lockar.. (men kan tänka mig något annat liknande, om det dyker upp).

För då får jag de där två kontrasterna: Färgglatt flum och skrapigt knaster… fast säkert lika mycket dansglädje på båda ställena.

Men jag kommer att sakna alla fina på WGT! Mycket godis för ögonen där ju!

Pretty hot cyberz (det var 34 grader varmt den gången)

Så här ska det vara

Posted in Dagbok, Festival, Klubb och dans, Musik, Reflektioner with tags , on april 2, 2010 by Bobbi

Det är den andra april.
Solen skiner fantastiskt ute och just nu undrar jag varför jag är kvar i stan, när jag kunde ha varit på landet. Men jag ska dit imorgon.

Kroppen är trött.
Av att dansa in påsken och våren på Psychedelic Påske Tam Tam (haha, namnet!) i Köpenhamn i onsdags. Såna där upplevelser som är svåra att beskriva i ord.
När man ger upp, och tänker: Jag är sjukt trött och har redan dansat i flera timmar, men när du kör sån där musik så måste jag ju ge allt jag har. Finns inget val, liksom.

Jag sa till A när vi gick därifrån: Så här ska det vara! Alltid! Fantastisk musik och dansa i sand och springa och hämta vatten för att man vill inte missa en sekund mer än nödvändigt och kryssa mellan vattenpölar och skratta åt coolaste killen i Köpenhamn som står på scenkanten och dansar och ser sjukt galen ut och när man kommer ut från tältet har det blivit ljust och man kan nästan inte gå, men man släpar sig i ett lämmeltåg mot tågstationen i soluppgången längs en väg kantad med små plastpåsar.

Man vill stoppa tiden där.

Men sen vaknar man upp och är i sin vanliga värld och undrar varför man inte orkar diska, eller egentligen göra något som helst annat än att sitta vid datorn.
Dippen efter kicken. Tur att jag ska till Öland imorgon!

Endorfinerna kickar in

Posted in Dagbok, Klubb och dans, Reflektioner, Subkulturer with tags , on februari 28, 2010 by Bobbi

En sak jag hatar och älskar med facebook är att det är så lätt att få reda på saker som händer. Förr kunde man sitta i timmar på nätet och leta på en massa olika sajter för att få ett hum om eventen i stan och dess omnejd… Numera blir man snarare överöst med eventinbjudningar och får dessutom nys om en massa kul grejer som händer på andra platser, sånt man inte kan åka på.

Nja ok.. jag gillar det mer än jag ogillar det. Men det kan vara jobbigt med möjligheter man inte kan yttnyttja pga begränsningar i tid, pengar och (i alla fall för mig) ork.

Så här en söndag dagen efter dagen efter trancefest så börjar jag komma ner på jorden igen. Träningsvärken är faktiskt inte så farlig som jag trodde trots fem dansstinna timmar i goa-, full on och psytrancemiljö, och endorfin- och adrenalinnivåerna börjar väl bli normala igen.. men alltså och ändå: NU FATTAR JAG varför jag brukade gå på såna grejer förut.
Det jag inte fattar är hur jag har kunnat låta bli att göra det på så länge???
Det är ju bara för fantastiskt. Dansa slår allt. Ja, ni hörde rätt. Dansa slår allt!

Lilla varningsflaggan hissas också: Kickar kan vara bedrägligt beroendeframkallande. Man kommer hem efter en dansfest och det enda man kan tänka är: Jag. Måste. Göra. Det. Igen.
Därav facebookvåndorna. Det händer här och det händer där och jag vill vara med!

Nu vill jag inte missa någonting mer. Okej!?

Back to acid

Posted in Identitet, Klubb och dans, Musik, Reflektioner, Självbiografiskt with tags , , on februari 20, 2010 by Bobbi

Lyssnar på acid.
Acid tar mig tillbaka till 1999/2000 ungefär, till en klubb i Kalmar som hette Mellow och som körde varje fredag. Dit brukade jag gå och dansa, framför allt med en kille som älskade ljudet av 303or lika mycket som jag, och som det tog ungefär ett halvår av dans innan jag började prata med.

Tunneln på Palace i Kalmar

För inte så länge sen läste jag igenom min dagbok från samma period… för jag har haft ett behov av att återvända till den tiden. Kanske är det naturligt när livet tar nya vändningar – att man vill återknyta till det som varit, för att liksom stämma av nuet och dåtiden mot varann.

Och då är det också underligt att se hur vissa människor som dyker upp i ens nu kan passa in i det mönster man just är inne i, och svara mot vissa behov.
Första gången jag var hemma hos Drogen tänkte jag att det var som att komma tillbaka till år 2000. Som år 2000 var för mig alltså. Då när jag brukade gå på rave och åka hem till folk och dansa i deras vardagsrum. När jag ansåg att dansen var det viktigaste i mitt liv. När Matrix var en cool film.
Det kändes nostalgiskt och jag saknade det.

Min mamma sa härom dagen att jag alltid gjort så: försökt leva ut mina inre behov i rent praktiska händelser, omständigheter och göromål i verkligheten… och det fick mig att tänka: gör inte alla så?

Jag vet inte om jag får fram min poäng här… det handlar något om att jag har en tendens att låta verkliga personer symbolisera saker jag önskar mig.. Om jag saknar en tid i mitt liv, vissa element som den innehöll, så är en naturlig sak för mig att göra att gå ut och leta upp en person som jag tror har tillgång till de sakerna.. och genom den tror jag att jag också ska få det.
Lite märkligt, för det blir lite som att leva genom andra, och inte förstå att jag själv kan få det jag vill ha, utan att behöva ta ”genvägen” (senvägen) genom en annan människa – som ju faktiskt kan välja att säga nej till att ge mig det jag vill ha… Vad det nu är, hehe.

Ehh ja. Dags att gå ut och dansa antar jag!