Archive for the Serier Category

Inspirationsbilder #1

Posted in Konst, Serier with tags , , , on oktober 26, 2010 by Bobbi

Inspirationsbilder till nya webben!


James Jean


Jirat James Patradoon


Columbine


Jirat James Patradoon


Jaime Hernandez


James Jean


Jirat James Patradoon

Fanzinet Nadir

Posted in Leva och överleva, Musik, Serier, Självbiografiskt, Skapande, Skrivet, Subkulturer, Tecknat och målat with tags , , , , , on oktober 22, 2009 by Bobbi

Min andra tidning Nadir kom ut ca ett och ett halvt år efter Sömn. Vet inte varför jag inte kallade den för Sömn nr 2. Kanske tyckte jag det hade gått för lång tid,  eller så var jag så förtjust i ordet Nadir, som är motsatsen till Zenit, att jag inte kunde låta bli att använda det som namn på tidningen.

Nadir_sid1

Nadir innehöll också mest teckningar och serier, ett fåtal intervjuer och en artikel om Färjenäsockupationen, som den 15e oktober 92 hade stormats av polisen och jämnats med marken samma dag. Jag besökte platsen den hösten och såg våra hus förvandlade till fyra brädhögar. I ruinerna låg en massa personliga saker kvar; Davids gamla bandspelare och lite foton som jag tog med mig.

Nadir_Anarki

Under tiden sedan Sömn kom ut hade jag hunnit flytta från husockupationen, vara inlagd på barnpsyk i två omgångar, bo i egen lägenhet ett par månader under vilka jag hade gått ner 13 kilo, och sedan flyttat till familjehem. Detta låg i Jämjö.

Läs mer

Fanzinet Sömn

Posted in Leva och överleva, Musik, Serier, Självbiografiskt, Skapande, Skrivet, Subkulturer, Tecknat och målat with tags , , , , , , , , on oktober 19, 2009 by Bobbi

Jag gjorde två fanzines när jag var tonåring, de kom ut med ett nummer var. Det första hette Sömn och det arbetade jag på när jag bodde på husockupationen Färjenäs i Göteborg. Det var ett sätt att hålla en fot kvar i verkligheten under en tid när jag mådde väldigt dåligt.

Somn_sid1

Fanzinen på den tiden (i de kretsar jag rörde mig i dvs punk, käng, grindcore och en spirande dödsmetallscen) bestod av många intervjuer med okända band och en stor portion rå jargong. De var i de allra flesta fall utgivna av killar. Vissa innehöll dikter och texter, som Träsket Glöder av Jonas Ulfvarsson. Träsket Glöder var min fanzine-förebild.

I Sömn ville jag ha mer teckningar och serier än vad som var det vanliga, eftersom jag tecknade mycket. Jag ville gärna bli serietecknare och läste stora mängder vuxenserier, mest Pox och Galago.

För att göra intervjuer fick jag kämpa eftersom jag var så förfärligt blyg. I stället för att kontakta banden som fanns i min närhet skickade jag intervjuer via brev. Det berodde också på att jag gärna ville ha lite mer kända intervjuobjekt än de svenska kängbanden. Jag var oerhört stolt över mig själv när jag fick svar från storheter som serietecknaren Max Andersson och crustpunkbandet Extreme Noise Terror. Men jag kommer ihåg att jag ändå i slutändan skämdes för att det var så få intervjuer i mitt fanzine!

Somn_kids

Pengar till tryckningen lånade jag av mina föräldrar. Jag vek och häftade tidningarna på rummet jag delade med Palle, överst i vita huset på Salterigatan. Färjenäsockupationen bestod av fyra villor: Tolvan, vita huset, blå huset och gula huset. Det fanns ingen el eller värme, men vid det här laget var det i alla fall sommar och varmt.

Min blyghet gjorde även försäljningen av tidningen till ett problem. Jag hade så svårt att prata med folk att jag knappt vågade be dem att köpa. Bästa lösningen var när min betydligt mer sociala syssling erbjöd sig att sälja mot en mindre andel av ”vinsten”. (Eftersom jag hade tryckt tidningen på ett riktigt tryckeri gjorde jag ingen vinst alls på försäljningen, tror tom att jag även om jag sålt alla tidningarna, hade gått back ändå.)

Det var jobbigt att inte kunna sälja, men i slutändan var det inte för att sälja tidningen som jag hade gjort den, utan för att genom att skapa något som syntes och fanns på riktigt övertyga mig själv om min existens, och kanske också om mitt existensberättigande. En kille på ockupationen som var känd för att bruka förolämpa folk sa i alla fall att omslaget påminde honom om Edward Munch.

Läs mer

Malmöfesten goes on!

Posted in Festival, Film/video, Info, Musik, Scen, Serier, Stil/mode with tags , , on augusti 17, 2009 by Bobbi

Ibsens Lille EyolfNu är Malmöfestivalen igång för fullt och med det chans till en mängd upplevelser av olika slag. Själv begav jag mig igår till Moriskan i Folkets Park för att kolla på Teaterrepublikens föreställning Ibsens Lille Eyolf – en parafras av Ibsens pjäs, omskriven i en modernare version av Jens Peter Karlsson –  om Eyolf som drunknar i fjorden, och om hur det påverkar hans familj och omgivning. Ett intressant drama om skuld/ansvar, manipulation, kroppsideal och relationer, som säkert tål en hel del analyserande (vilket jag inte orkar ge mig in på nu dessvärre).
Jag blev i alla fall väldigt nyfiken på hur denna nyskrivna version skiljer sig från originalet från 1894.

Missade tyvärr den utlovade splatterteatern – Fyrvaktarna – som visades efter Ibsens Lille Eyolf, nån som såg och vill berätta om den?

Mina tips inför resten av festivalen:

Idag måndag:

Tisdag

  • Whoop Dee Doo, galen talangshow, Raoul Wallenbergs Park kl 18 (även torsdag kl 20 i Raoul Wallenbergs Park och fredag kl 18 på Moriskan, Folkets Park
  • Fucking Arlöv, pjäs av Studentteatern baserad på Fucking Åmål, Kulturkvarteret, kl 20 (även fredag kl 18)
  • Genius Party Beyond, japansk anime, Moriskans utescen, kl 21
  • Klas-Ingelaz, queer-dansband, Moriskan, Folkets Park, kl 22

Onsdag

Fredag

Kolla hela programmet på www.malmofestivalen.se

A song for Elise

Posted in Androgynitet trans och queer, Leva och överleva, Serier, Sexualitet, Skapande, Subkulturer, Transcenders with tags , , on juni 11, 2009 by Bobbi

ASongforElise_Idag har jag haft ett långt, intressant samtal med Natalia Batista, tjejen bakom Sveriges första yaoi-manga A Song for Elise.

A Song for Elise handlar om Andi, Marcus och Elise, tre vänner som lärt känna varandra under skoltiden. Efter en tid isär återförenas de genom Elises försorg och Andi upptäcker att hans känslor för Marcus är lika starka som någonsin, men han vågar inte avslöja vad han känner. Men plötsligt händer något som förändrar allt, för all framtid…

A song for Elise har två teman: yaoi-temat, och ett lite tyngre som handlar om depression och självdestruktivitet. Jag frågar Natalia hur läsarna reagerat på det, och hon svarar att det lett till många diskussioner på hennes sida på communityt smackjeeves.com, där hon brukar presentera sina seriesidor. Många unga tjejer känner igen sig själva eller sina kompisar i Elise, karaktären som kämpar med sig själv och har problem med ätstörningar och självskadebeteende.
”Jag ville göra en serie med en typisk ’cockblock’, men med syftet att få läsaren att känna sympati för cockblocken.” (En cockblock är en karaktär som hindrar de manliga karaktärerna från att ha sina ”yaoi moments”.) Natalia lyckas bra med sitt syfte, tycker jag – Elise är karaktären som hänger sig kvar och som man funderar på när serien är utläst.

Natalia
Natalia med boken

Boken kom ut i våras och lanserades i samband med Small Press Expo i Stockholm, Sveriges största festival för alternativserier och fanzines. Då hade de två första delarna redan presenterats i två fanzines. Men i stället för att göra den tredje delen som ett nytt fanzine valde Natalia att trycka hela berättelsen som en bok. Den är utgiven på eget förlag, men Natalia ser gärna att den publiceras på ett mer etablerat förlag i framtiden. Förutsatt att de vågar: Yaoi anses av vissa som kontroversiellt. En av invändningarna mot genren handlar om att karaktärerna, killarna som serierna handlar om, objektifieras. Natalia håller med om att det är en sorts objektifiering. ”Jag tycker att man kan se sex som underhållning, och yaoi-berättelserna ska vara till för njutnings skull. Men objektifieringen i yaoi kan faktiskt också ses som ett avmystifierande. Det är till exempel ett av få forum där homosexualitet är lika naturligt som heterosexualitet och utgör en norm.” I yaoi görs sexualiteten inte till ett problem, utan relationerna mellan karaktärerna är i fokus.

Yaoi kan också vara ett sätt för yngre tjejer att utforska sin sexualitet. Eftersom karaktärerna i de sexuella situationerna är män skapas en distans, där läsaren själv kan välja vilken av karaktärerna den vill identifiera sig med. Unga tjejer hittar sin sexualitet genom yaoi, samtidigt som temat i sig är gränsöverskridande och kan leda vidare till ett ifrågasättande av sexualitet och normer.

A Song for Elise skiljer sig från vissa andra yaoi-serier genom att vara mer explicit. Natalia ville inte censurera något. Boken är kanske Sveriges första tryckta yaoi-manga, men inte den sista, lovar hon. Flera av hennes serietecknarkolleger har saker på gång, och Natalia menar att vi har mycket att se fram emot inom svensk yaoi, yuri och hentai.

Läs mer:
Nosebleed Studio – Här finns också Natalias mailadress. Kontakta henne om du vill beställa boken!
Natalias mangablogg