Archive for the Litteratur Category

Starka uttryck

Posted in Identitet, Litteratur, Musik, Reflektioner with tags , , on maj 9, 2010 by Bobbi

Jämförde i ett tidigare inlägg Cam Archers och Eli Levéns uttryck. Det som jag tycker är gemensamt för dessa är en kraft och tydlighet, en färgmättnad och styrka.

Jag tänkte vidare på det där och kom fram till att jag ofta dras till starka uttryck. Jag tycker om det som hörs högt och skiner starkt.

Och där finns en gemensam nämnare mellan många av de saker jag gillar – som psytrance, Opeth, Muse, Mindless Self Indulgence och Psyclon Nine – de har alla starka uttryck, fast på olika sätt förstås.

Psyclon Nine – med visuell estetik som tagen ur en skräckfilm

Ibland skäms jag för min dragning till det känsloutlevande. Det är kanske för att starka (känslo)uttryck ofta inte räknas som något fint. Det finns massor av skällsord för överdriven känslosamhet:
Melodram, sentimentalitet, nostalgi.
Pretentiöst. Vräkigt.
Drama Queen.

Haha. Recensionen i SvD av Muse-spelningen på Hovet i höstas är t ex inte nådig.

Färgstarkhet och särskilt grällhet räknas ofta som tacky, dålig smak.
Fast ibland blir det populärt som kitsch. Trance-estetiken är tacky ända tills Klubb Kristallen gör svampar till nåt fint. 😉

Själv måste jag givetvis analysera varför jag dras till det tydliga, känslostarka, och jag brukar ju skylla allt på min hjärna och hur den fungerar… så den här gången hävdar jag att den är väldigt högljudd och behöver starka uttryck för att bli överröstad!

Är det ett slags kicksökande kanske?

Men även jag har gränser. När Matt Bellamy går loss på franska i I Belong to You (+ Mon Coeur S’Ouvre A Ta Voix) blir det för mycket till och med för mig. Inte franska… please!

Och så tycker jag om Elliott Smith också. Det är väl ändå ganska lågmält?

Annonser

Cam Archer

Posted in Androgynitet trans och queer, Film/video, Litteratur, Musik, Sexualitet with tags , , on april 26, 2010 by Bobbi

Kom på att jag nog aldrig har skrivit om Cam Archer på den här bloggen. Cam Archer är en av mina favoritfilmskapare. Han har gjort långfilmen Wild Tigers I Have Known och kortfilmerna Bobbycrush och Godly Boyish, plus en hel del musikvideor. Filmernas teman har hittills kretsat kring tidiga tonår, sexualitet och begär.


Logan, från Wild Tigers I Have Known

Det jag älskar med Cams uttryck är att det är koncentrerat, färgmättat, känslostarkt, trasigt och suggestivt. Och jag kom just att tänka på att det påminner mig om Eli Levéns sätt att skriva. Elis Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats är också sådär komprimerad och mättad med sinnesintryck. Och handlar också om sexualitet och begär, till viss del.

Cam Archer arbetar med filmen Shit Year, och jag såg idag på imdb att den står som färdigställd! Wiii. Hoppas på att få se den snart och att den är bra! Har ingen aning om vad den ska handla om. Det blir intressant att se.

Wild Tigers I Have Known av Emily Jane White, musikvideo av Cam Archer

No Tears for Queers

Posted in Androgynitet trans och queer, Litteratur, Reflektioner, Scen, Sexualitet with tags , , , , on mars 24, 2010 by Bobbi

Förra veckan var jag och såg teaterföreställningen No Tears for Queers, Riksteaterns och Regionteater Västs pjäs som bygger på boken med samma namn av Johan Hilton. I båda skildras tre hatbrott mot homosexuella: mordet på Matthew Shepard i Laramie 1998, mordet på Johan Petersson i Katrineholm 2002 och mordet på Josef Ben Meddour i Göteborg 1997.

I boken tittas det ingående på förövarna och på de mekanismer som kan ligga bakom den här typen av brott: En manlighet som definieras av maktutövning och där en stor del av kommunikationen sker genom våld och syftar till att skilja riktiga män från kärringar och bögar.

Detta ligger också till grund för teaterpjäsen, men här tappades en del av fokuseringen på gärningsmännen och hamnade i stället på brotten i sig – fullt förståeligt när dessa ska beskrivas begripligt på kort tid – men jag saknade inblicken i psykologin hos förövarna och i settingen kring morden, eftersom det är denna som skapar en tydligare bild av varför hatbrotten sker.

De korta dramatiserade sekvenser som belyste ”manlighet” (av den typ jag beskrev ovan) var det bästa i pjäsen och för min del hade de gärna fått ta större plats, på bekostnad av den mer dokumentära skildningen av brotten.

Det är förstås svårt att göra om en lång reportagebok till dramatik, och i slutändan är det viktigare att det görs, för att på så sätt nå ut till fler, än att det görs helt perfekt.

Stackars blogg

Posted in Buret, Dagbok, Litteratur with tags , on mars 10, 2010 by Bobbi

Ajaj. Den har blivit lite eftersatt senaste tiden.
Jag var i Stockholm från torsdag till söndag och sen tog det några dagar att bli människa igen efter utekvällen på lördagen. Så går det när man är gammal.

Stockholmsresan var späckad: Jag träffade två gamla vänner, en mormor, shoppade på Saturn Return och Hallongrottan, var på litteratursalong på Högkvarteret där fina Eli Levén var gäst, köpte och läste Elis bok (som jag vill skriva mer om senare), var på bio och såg En enda man, dansade på Tech Noir och sov alldeles för lite.

Ikväll har jag fortsatt excellera i simultankapacitet genom att städa (lite i alla fall), diska, dansa till Hocico och via facebookchatten heja Kid till framgång i storslaget slag med Final Fantasy-boss. Ja. Dags att bara sitta ner lite. Eller kanske till och med att sova snart?

På språng mot Tech Noir, med wack i blick.. och med Vanadishotellets fina badrum i bakgrunden!

Djupdykning i goth

Posted in Androgynitet trans och queer, Litteratur, Sexualitet, Stil/mode, Subkulturer with tags , , on november 19, 2009 by Bobbi

Nu har jag läst Goth Culture – en akademisk text (fast ganska lättläst för att vara en sådan) i vilken författaren och tillika forskaren Dunja Brill gör en djupdykning i subkulturen goth. Oj vad intressant den var!
Boken är heltäckande i sin genomgång av hur könsidentiteter och sexualiteter representeras i goth (något som jag också skrivit lite om här).

London After Midnights sångare Sean Brennan – ett typexempel på det androgyna/feminina ”mansidealet” i goth. Bilden är lånad från myspace.

Jag som nog har en ganska idealiserad bild av subkulturen blev ibland lite besviken på slutsatserna. Jag vill gärna se goth som en gränsöverskridande kultur där queera identiteter är om inte vanliga, så accepterade och ibland även upphöjda – och precis så beskriver Dunja Brill att de som tillhör subkulturen ser på saken (hehe) – men det är inte alltid att idealen överensstämmer med verkligheten.

Goth är, enligt henne, en till största delen heterosexuell kultur där (manlig) andronynitet och bisexualitet ses som eftersträvansvärda eftersom de symboliserar gränsöverskridande. Men genom att skapa nya sätt att skilja på kvinnligt och manligt, och genom att inte ge kvinnor samma möjligheter som män att överträda könsroller kan man se det som att kulturen snarare reproducerar strukturer än överskrider dem.

Å andra sidan stämmer det att den manliga könsidentiteten i goth jämfört med mainstreamkultur är gränsöverskridande genom sin androgyna/feminina framtoning, och att den kvinnliga åtminstone har potential att vara det genom att kvinnors sexualitet bejakas. Goth skiljer sin från många andra subkulturer genom att hylla femininitet snarare än maskulinitet, och enligt Dunja Brill är acceptansen för queera identiteter och sexualiteter stor. I förlängningen finns potential för att påverka och förändra strukturer, men sådant tar tid. För ingen subkultur lever helt fristående från de värderingar som finns i den omgivande kulturen.

Jag hoppas att jag orkar skriva lite mer ingående om vissa av de områden boken tar upp längre fram eftersom jag tycker de är oerhört intressanta!

Så jävla uncandy

Posted in Leva och överleva, Litteratur, Skapande, Subkulturer, Transcenders with tags , , on oktober 16, 2009 by Bobbi

Intervju med författaren Karl Enn Henricsson om boken Rigora och jag

Rigoraochjag”Om de kastat Rigora i en cell kommer hon att kvävas. Tänk att först överleva ett styckmord bara för att sedan plågas av polisen. Så jävla uncandy. Jag tvinnar det blåvita bandet hårt kring handleden. Låter det skära in medan blodet från såret vid knogen letar sig ner mot plasten. De ska fan inte få tortera min andra hälft.” – ur Rigora och jag

Hur jag hittade Rigora och jag kommer jag inte riktigt ihåg – men jag tror att jag sökte efter böcker som hade en anknytning till subkulturer. Jag läste den förra sommaren, med skräckblandad förtjusning. Den har sina magstarka partier, och den genomgående svärtan kan vara svår att ta. Men jag har tänkt mycket på berättelsen efteråt, på Rigora Mortisa och hennes uncandy-figurer och huvudpersonen Bianca Muffins, som liksom hänger upp allt på Rigora, på gott och ont.

Karl Enn Henricsson har skrivit boken och här kommer en intervju med honom.

Namn: Karl Enn Henricsson
Ålder: 29
Bor: Örebro med mera
Familj: Ja
Intressen: Litteratur, musik, film, skog, fiske

Vem är Bianca Muffins?

– Bianca Muffins är mitt alter ego, tillika bokens huvudperson. I boken är hon en tjej i sina sämsta tonår som bor på en mindre bruksort någonstans i Mellansverige. Hon bryter av mot den allmänna normen eftersom hon klär sig annorlunda och inte gör det som omgivningen förväntar att hon ska göra. Hon är på kant med sin familj, hatar gymnasiet och istället tyr hon sig mer och mer till sin bästa vän Rigora Mortisa. Tillsammans ägnar de sig åt självdestruktivitet.

Hur dök Bianca och Rigora upp i ditt liv?

– I början av 2004 fick jag en psykos som fick mörka och bisarra konsekvenser. För att komma bort så drog jag till Australien. Direkt efter att jag landat där kände jag av bumerangeffekten och ville åka hem, men jag stannade trots allt där nere och då började Bianca Muffins att ta form i mitt huvud. Därefter kröp även Rigora fram och även små visioner om hur historien skulle kunna utformas.

Vad betydde det för dig att skriva boken?

– Att jag fick ur mig massor av fukk som jag hade inom mig. Samtidigt var det ett experiment – att ta textfragment och sammanfoga dem till något som gick att spinna vidare på och till slut kunde jag forma en helhet. Dessutom var den delvis en uppgörelse med min försenade tonårsperiod.

Karl Enn Henricsson

Vad har du fått för respons från läsare på Rigora och jag?

– Bra respons. Visst, några tyckte att vissa partier var rätt bisarra, som det här när huvudpersonerna röker delar av en överkörd grävling, men många har sagt att de gillar den just för att den är tvistad. Mest smickrad har jag blivit då de har sagt att de gillar den svarta och skruvade humorn i boken. Sådana omdömen värmer.

Hur ser du på boken nu när det gått ett tag sedan den kom ut?

– Med ambivalent stolthet. Omständigheterna kring själva processen att få fram den var stundtals usla. Dels var jag inte på topp och dels var det ett förbannat krångel med bokförlag. Nu med facit i hand hade jag antagligen agerat annorlunda exempelvis vad gäller själva utgivningsprocessen, men själva boken fyller sin funktion. Dessutom skulle jag antagligen inte kunna skriva något liknande om jag försökte med det nu.

Du arbetar på en ny bok nu, kan du berätta något om den?

– Det är en självbiografisk bok – dock ingen självbiografi typ ”Jag föddes en regnig dag med navelsträngen tvistad kring halsen bla, bla”. Boken behandlar den psykos jag fick och även förspelet och konsekvenserna rörande den mentala undergången. Arbetet går dock långsamt eftersom det är mentalt påfrestande att gräva i det förflutna och ibland känns det som att försöka tugga i sig en elefant. Dessutom skriver jag sedan en tid tillbaka kriminalreportage för tidningen Misstänkt, vilket upptar en stor del av min tid. Förhoppningsvis kan dock boken komma ut under senare delen av nästa år – dessutom på ett bra förlag.

Varför skriver du?

– Bra fråga. Jag vill inte låta självgod, men jag tror att jag är en rätt ok skribent som dessutom brukar kunna leva på att skriva. Även om det ibland känns fukk att brottas med en text så brukar det ramla in perioder då man blir mer eller mindre hög på hantverket och då kan jag komma på en bunt andra jobb som känns värre.

Mer om boken finns på www.biancamuffins.com

Planer för Jag är skillnad

Posted in Film/video, Jag är skillnad, Litteratur, Reflektioner, Skapande, Tecknat och målat with tags , on oktober 14, 2009 by Bobbi

MaxiIgår fick jag ett väldigt bra besked. En bild jag har hittat på nätet får jag lov att använda på ”omslaget” till Jag är skillnad, när jag lägger ut den på Kapitel 1. För det har jag bestämt mig för att göra. Jag är lite trött på att hålla på och skicka till förlag och därför är det dags att prova nåt nytt!

För ett tag sedan var jag på ett föredrag av filmskaparen Cory mcAbee. Han pratade då om att det allra viktigaste han gjort för att lyckas med sina filmer American Astronaut och Stingray Sam har varit att behålla distributionsrätten. Med traditionella distributionsavtal hade det aldrig fungerat eftersom villkoren på dessa sätts helt utifrån hur bra filmen går första helgen den visas. Om man gör en film där man inte kan förvänta sig storpublik direkt, är det nödvändigt att själv kunna påverka distribution och försäljning under en mycket längre tidsperiod.

Jag tycker det är något som är värt att fundera på när det gäller böcker också. Vissa av förlagen har bra möjligheter att få ut böcker – men vad händer med de som inte blir några storsäljare? Hur pushas de?

Jag har ingen färdig karta för vad som ska hända med Jag är skillnad, men det finns alltför stora möjligheter med nya medier för att låta dem gå en förbi medan man väntar på att bli antagen av ett förlag.

Första kapitlet av Jag är skillnad kommer att dyka upp på Kapitel 1 om ca en vecka, sedan kommer jag att lägga ut mer efter hand.
Stay tuned!!