Archive for the Stil/mode Category

Identitet, uttryck och lånade färger

Posted in Androgynitet trans och queer, Buret, Festival, Identitet, Reflektioner, Självbiografiskt, Stil/mode, Subkulturer with tags , , , on juli 31, 2010 by Bobbi

Igår var jag en sväng på Copenhagen Queerfestival, ett ställe och en tillställning som väckte mycket tankar och diskussioner i all sin lojhet (jag var där på dagen, och det var ganska soft stämning – folk byggde och fixade inför kvällen och morgondagen, satt i smågrupper och snackade…)
Vid en tavla kunde man välja ett armband för att visa sin könsidentitet – om man ville. I det sällskap jag just då befann mig i började vi diskutera vilket armband vi i så fall skulle valt. Frågan kom också upp om när en skulle vilja ha ett sånt armband, i vilket sammanhang och inför vilka människor.

Så här: Behöver man en könsidentitet när man påtar i grönsakslandet för sig själv? Eller är alla identiteter överflödiga då?

För mig själv funderade jag på i vilken utsträckning man egentligen kan påverka hur andra uppfattar en. Och kom fram till att till viss del kan en nog det, det är väl det som identitetsuttryck handlar om: Ett försök att påverka sin omgivning att se en på ett visst sätt, helst det som en också vill se sig själv, det som känns äkta och rätt.

Idag tänkte jag vidare på det, just i relation till könsidentitetsuttryck, och funderade kring att jag nog alltid växlat mellan att ha ett lite pojkaktigt uttryck och ett kvinnligt uttryck. De behöver båda få ta plats och jag alternerar mellan dem i perioder. Har jag haft ett mycket pojkaktigt uttryck under en period är det som att en kvinna i mig längtar efter att få komma ut. Och har jag sett mera feminin ut ett tag vill jag alltid klippa av mig håret. 🙂
… Det har blivit vardag för mig och jag tänker sällan på det. Jag ser mig som kvinna, men har ett starkt behov av att inte bara få lov att uttrycka traditionellt kvinnliga egenskaper och attribut, eftersom det känns för begränsande.

För mig har mycket bryderier kring detta lättat sedan jag började se identitetsuttryck mer som en maskerad. Det kanske kommer av att jag i tonåren började experimentera mycket med mitt uttryck och utseende, hur jag klädde mig, vilken stil jag skulle tillhöra etc. Jag försökte ofta påverka en inre identitet – min egen syn på mig själv, vem jag var och vad jag kunde vara – genom att byta identitetsuttryck. På den tiden var jag ofta missnöjd med att mitt yttre inte reflekterade något som jag kände fanns inuti mig – men som var svårt att hitta och definiera/identifiera för mig själv.
Så jag är van vid att byta skepnad.

Fördelen med att se identitetsuttryck som en sorts maskerad är att en maskerad är temporär. Det tillåter en att byta uttryck närhelst en behagar. En maskerad är också överdriven. En behöver inte vara rädd att det man visar utåt inte speglar ens verkliga identitet, för överdriften gör det tydligt att så inte kan vara fallet.

Jag tror att goth-kulturen har hjälpt mig med att hitta fram till det sättet att hantera identitetsutryck, eftersom goth-stilen kan vara så extrem att den liknar en maskering. För att inte trampa någon på tårna får jag väl understryka att detta gäller för mig och ingen annan. Många ser säkert sin stil och sin subkulturstillhörighet som mycket mera fast och en del av en kontinuerlig identitet, än vad jag gör.

Det jag tror goth-stilen ger mig är en möjlighet att vara hyperfeminin (med mina mått mätt då, kanske inte i andras ögon) utan att det känns som att jag för den skull måste ta på mig allt det andra som traditionellt sett tycks ingå i att vara kvinna. Just för att jag ser det som en maskering bland andra. Dunja Brill skriver mycket intressant om könsuttryck och om ”The Feminine Masquerade” i sin avhandling Goth Culture, och jag känner igen mig i det hon skriver.

Identitet är för mig något oerhört fascinerande, kanske för att jag tidigare har haft svårt för att hitta ett sant själv, som det väl heter på psykologspråk. Numera känner jag att jag har ett, även om att definiera sitt själv så klart är en livslång och pågående process. Jag vet att jag fortfarande är ganska påverkbar i relation till andra. Lite som en kameleont, på vissa sätt. Eller som Tusenskönan uttryckte det, lite finare: Som en blomma som ändrar form efter omgivningen. Och färg.

Nytt år och trams

Posted in Dagbok, Musik, Självbiografiskt, Stil/mode with tags , , , , , on januari 4, 2010 by Bobbi

Så var det 2010. Jag har kommit tillbaka från en kortvistelse på landet där jag var nära att bli insnöad.. men har nu precis landat i min lägenhet igen.
Egentligen skulle jag vilja skriva ett inlägg om Avatar, som jag såg i mellandagarna, men ron att skriva analytiskt finns inte riktigt. Den och inlägget kommer kanske senare.

Om nyårsaftonen kan jag i alla fall avslöja att a) det var skönt att fly fältet dan därpå och b) ifall nyårsaftonskvällen säger något om hur det kommande året ska te sig, så vet jag inte riktigt vad jag ska säga… annat än att det nog blir ett spännande år!

Den här bilden var min inspiration till kläderna på nyårsaftonen, när jag skulle gå på fest med temat ”Aristokrater på barrikader”. Jag hittade den på ett steampunk community på livejournal:

Mina kläder var verkligen ingenstans i närheten av det där men ändå.
När jag höll på med dem kom jag hur som helst att tänka på min vän Dipbouc, antagligen för att han gillade att klä sig i frackjacka och hög hatt… och det är snart tio år sen jag, Dipbuoc och Yen var på rave i Kalmar och dansade till den här:

…oo nostalgi! Inte för att den kanske var så bra, utan snarare ett exempel på vad vi brukade kalla för trams, fast trams är liksom bra ändå på nåt sätt… Och den var rolig att dansa till!

…saknar dig mycket min vän.

Vad som döljer sig under tidningen Amos

Posted in Dagbok, Film/video, Stil/mode with tags on december 11, 2009 by Bobbi

Jaha, vad upptäckte jag? På hallmattan låg ett exemplar av kristna tidningen Amos uppslaget med rubriken ”Kvinnorna tar över kyrkan” ljudande… så när jag kom hem från jobbet tog jag bara ett kliv rakt över den.
Men nu, när jag tänkt gå och lägga mig (ja ok mesigt, klockan 23) lyfte jag av någon anledning på den. Och under den låg ett paket från Amazon med Suicide Girls – The First Tour. Jahaaa ja. Så jag kunde gjort nåt annat den här fredagkvällen altso.
Men jag tänker vara ståndaktig och gå och lägga mig som jag tänkte. Ja det tänker jag. Jaa då.

Grungen står upp för det fula

Posted in Musik, Reflektioner, Stil/mode, Subkulturer with tags , , , on november 28, 2009 by Bobbi

En del kanske tror att jag inte gillar grunge i och med att jag ett par inlägg ner påstod att grungen dödade androgyniteten. Så är dock inte fallet, jag gillar grunge, och särskilt gillade jag det runt 1992 (föga förvånande). Mitt favoritband var Melvins och enligt mig var det de som tillsammans med band som Sonic Youth och Dinosaur Jr bäddade för grungevågen.

The Melvins

När jag såg Melvins på KB för ett par år sen tänkte jag på att de var ett perfekt botemedel mot åldersångest. Buzz kan aldrig bli ocool. Hans hår blir bara bättre med åren.

Och det är en sak jag verkligen gillar med grunge: att kulturen står upp för och värnar om det fula. På så sätt är den nästan motsatt goth, som jag kan tycka handlar ganska mycket om att vara clean och snygg. Ok, allt som ryms under goth-paraplyet är inte polerat, men den finns där ändå, känslan av att det är viktigt att se bra ut. Grunge däremot är köttigt, där kan man få status genom att ha ett stort hår eller vara utflippad. Saker är inte så allvarliga. So what om man inte är fotomodell, man kan vara cool ändå, right? Det handlar om att vara ful med klass.

Don’t go out in the mud, honey!

Redan de gamla goterna

Posted in Musik, Stil/mode, Subkulturer with tags , , , , on november 27, 2009 by Bobbi

Har haft en nostalgitripp de senaste dagarna och dykt djupt ner i de bauhausvideor som kan hittas på youtube. Intressant att se hur estetiken i dagens goth kan härledas till dessa gamla urgoter. Här är Passion of Lovers, där Peter Murphy bla ägnar sig åt lite male bonding med gitarristen Daniel Ash:

Hahaha dansstilen är fantastisk. Synd att videon är så himla crappy!

Inledningen med den där trollkarlen (eller vad han nu ska föreställa) påminner mig om en annan video med ett band som hette Rose of Avalanche. Det var världens mest deprimerade band och videon innehöll typ en ledsen tivoligubbe som gjorde ballongfigurer som ingen ville ha. Jag och min bror spelade in den bara för att den var så dålig (sorry, om det finns några Rose of Avalanche-fans som läser det här, men den var faktiskt jättedålig). Kommer ihåg refrängen (ja ungefär): Never another sunset no more, never another sunrise… Never another sunset no mooore, looking into her eyes…”

Den kunde få vem som helst att kasta alla svarta kläder, avfärga håret och gå och köpa sig en paraplydrink.

Djupdykning i goth

Posted in Androgynitet trans och queer, Litteratur, Sexualitet, Stil/mode, Subkulturer with tags , , on november 19, 2009 by Bobbi

Nu har jag läst Goth Culture – en akademisk text (fast ganska lättläst för att vara en sådan) i vilken författaren och tillika forskaren Dunja Brill gör en djupdykning i subkulturen goth. Oj vad intressant den var!
Boken är heltäckande i sin genomgång av hur könsidentiteter och sexualiteter representeras i goth (något som jag också skrivit lite om här).

London After Midnights sångare Sean Brennan – ett typexempel på det androgyna/feminina ”mansidealet” i goth. Bilden är lånad från myspace.

Jag som nog har en ganska idealiserad bild av subkulturen blev ibland lite besviken på slutsatserna. Jag vill gärna se goth som en gränsöverskridande kultur där queera identiteter är om inte vanliga, så accepterade och ibland även upphöjda – och precis så beskriver Dunja Brill att de som tillhör subkulturen ser på saken (hehe) – men det är inte alltid att idealen överensstämmer med verkligheten.

Goth är, enligt henne, en till största delen heterosexuell kultur där (manlig) andronynitet och bisexualitet ses som eftersträvansvärda eftersom de symboliserar gränsöverskridande. Men genom att skapa nya sätt att skilja på kvinnligt och manligt, och genom att inte ge kvinnor samma möjligheter som män att överträda könsroller kan man se det som att kulturen snarare reproducerar strukturer än överskrider dem.

Å andra sidan stämmer det att den manliga könsidentiteten i goth jämfört med mainstreamkultur är gränsöverskridande genom sin androgyna/feminina framtoning, och att den kvinnliga åtminstone har potential att vara det genom att kvinnors sexualitet bejakas. Goth skiljer sin från många andra subkulturer genom att hylla femininitet snarare än maskulinitet, och enligt Dunja Brill är acceptansen för queera identiteter och sexualiteter stor. I förlängningen finns potential för att påverka och förändra strukturer, men sådant tar tid. För ingen subkultur lever helt fristående från de värderingar som finns i den omgivande kulturen.

Jag hoppas att jag orkar skriva lite mer ingående om vissa av de områden boken tar upp längre fram eftersom jag tycker de är oerhört intressanta!

Goth + Queer = sant

Posted in Androgynitet trans och queer, Sexualitet, Stil/mode, Subkulturer with tags on november 6, 2009 by Bobbi

Genom åren har jag tagit del av och ansett mig tillhöra ett gäng olika subkulturer. Den jag kommit att fastna mest för är goth-kulturen. Inte konstigt, när jag tycker så mycket om det extravaganta, utklädning, lek med identiteter etc.
Goth-kulturen består egentligen av en mängd olika subkulturer som i brist på kritisk massa ingått en överenskommelse om att samsas under ett och samma paraply. Det gör att det finns en fantastisk bredd både vad gäller utseenden, musiksmaker och åldrar. Men gemensamt är kanske just intresset för starka stilmässiga identitetsuttryck.

WGT

Jag har nämnt förut att goths är bra på tvillinglikhet. Jag vet ingen annan subkultur där man allt som oftast ser par av olika kön klädda i exakt likadana kläder, med allt från samma rosafärgade extentions, till korsetter och höga platåkängor. Sällan ser man heller så många killar som klär sig enligt klassiskt kvinnliga normer, rejält sminkade, med hårspännen och accessoarer. Androgynitet står högt i kurs, särskilt bland killarna. För det går inte lika mycket åt andra hållet. De flesta tjejer ser ut som tjejer och vissa killar gör det också.

Nero
Androgyna stilikonen Nero Bellum från Psyclon Nine.
Foto: Diana Phan, lånat från myspace.

Könsöverskridande identitetsuttryck är inte direkt relaterade till sexualitet, men många goth-killar känner sig nödgade att tala om att de inte är homo- eller bisexuella, eftersom vissa utanför kulturen tror att deras feminina utseenden indikerar just detta. T ex Picture-Perfect i sin blogg på myspace, här.

Många ser sig nog inte som könsöverskridare – det är ju helt normalt att inom subkulturen se ut såhär, och politik är inte något ständigt närvarande som i andra tydligare queer-rörelser. Men gränsöverskridandet skapar en öppenhet oavsett det bakomliggande syftet. Jag vet flera transpersoner som är goter, och det känns relativt självklart i en kultur där en ”vanlig heterokille” kan gå runt i korsett utan att någon höjer på ögonbrynen. Och det får mig att älska goth-kulturen!