Varför kan inte jag vara du?

En bok jag läst nyligen har gett mig två nya tankar som jag försöker tillämpa.
Nr 1: Det finns gott om tid.
Nr 2: Jämför dig aldrig med någon, någonsin.

Sedan jag började försöka pränta in dessa tankar har jag blivit medveten om hur ofta jag jämför mig med andra och hur ofta jag är avundsjuk. Flera gånger om dagen måste jag påminna mig. Inte jämföra, inte någonsin.

Ta in den tanken.
Det är förstås helt omöjligt att inte jämföra sig med andra.
Men ändå. Andra personer är andra personer. Med andra erfarenheter, andra förutsättningar.

Kommer att tänka på Muse-låten Bliss:

”Everything about you is how I’d wanna be
Your freedom comes naturally,
Everything about you resonates happiness
Now I won’t settle for less

Give me all the peace and joy in your mind”

Det kan finnas en kraft i att jämföra. Se vad någon annan verkar ha, och tänka ”jag vill också ha det, jag vill också vara där!” Men en fara i att tro att andra känner vad de faktiskt har. Ofta är det ju inte så. Det man inte har ser och känner man, men inte det man har.

Dags att släppa taget, skulle väl en buddhist säga.