Det där när det känns som att man passerat en tröskel

… och aldrig mer kommer att kunna gå tillbaka igen.
Lyssnar om och om igen på Indestructible med Robyn. Livet är det underligaste och bästa som finns. Känner det i hjärtat. Kommer aldrig att kunna gå tillbaka. Jag får leva med detta nu. Jag får leva med min förändrade syn på kärlek och relationer. Jag får acceptera den.

Det kommer att bli intressant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: