Fantasi IRL

Intervju med Kjell-Åke ”Choken” Lundblad

När Kjell-Åke ”Choken” Lundblad kommer emot mig inne på caféet och tar av de stora svarta solglasögonen ser jag bara blodrött och svart. Inget av ögonvitan syns, bara en kolsvart ögonglob med en mörkröd iris, och så pupillen mitt i som ett hål.
Det tar tid att vänja sig vid att se in i linserna: vanliga ögon ger en annan sorts respons. Eller är det bara som det känns?


Choken på WGT

Linserna hänger med från lajv-världen och i den har Choken varit av och till sen 1992. Från början kom han med för att han kände dem som arrangerade lajven. ”Men då var det mer som en avancerad version av röda/vita rosen. Typ: Ni letar efter en sten… och alla har sina olika anledningar till varför ni vill ha stenen! Go!”
Sedan dess har både kvalitetsnivån på lajven och ambitionsnivån höjts. Choken har haft olika roller i en uppsjö av olika sorters lajv, till exempel: gycklare, äventyrare, manlig häxa, alvstridsmunk, spion, utbygdsjägare, köpman – i medeltida fantasylajv; skeppsläkare i ett skräck/piratlajv; maffiamedlem/syndikatagent för ett multinationellt företag med tvivelaktiga affärer, sjökapten (smugglare/pirat) – i sk vampyrlajv. För att nämna några!


Anton Grip – skeppsläkare

Ett lajv kan vara allt från någon dag till en vecka. Jag frågar om man i så fall är i karaktären hela tiden, och han svarar. ”En gång var jag på ett lajv som varade i en vecka, och när det slutade kom jag på att jag inte tänkt en enda privat tanke på hela tiden.”
Den gången var det skönt som flykt från en just då trasslig privat situation.

Det är olika svårt att sätta sig in i rollen man har på lajvet. Någon gång var det riktigt svårt, berättar Choken, karaktären ville inte komma till liv riktigt. Andra gånger går det mer av sig själv; karaktären passar en och kommer naturligt.

Enligt Choken finns det tre orsaker att lajva:
– Förberedelserna innan
– Själva upplevelsen
– Berättelserna som uppstår efteråt

Alla dessa är lika viktiga; upplevelsen av lajvet är alltså inte bara den tid man befinner sig där. Att berättelserna om det som hänt på lajvet är viktiga framstår klart och tydligt när jag hör Choken berätta. Det verkar finnas hur mycket som helst att ösa ur. Många av berättelserna handlar om hur verkligheten och fantasin krockar, att man inte alltid vet vad som är vad, eller om dråpliga situationer som uppstår i mötet mellan fantasi och verklighet.

Choken berättar om ett tillfälle när de var i en källare och brandlarmet gick. En person från lajvet var tvungen att gå upp och prata med vakterna som kom dit för att kolla upp det hela. Personen var själv klädd som en vakt, från en helt annan värld, med uniform med emblem och vapen i hölster. Mötet med de verkliga vakterna blev minst sagt underligt.

Ibland kan det även bli svårt att avgöra om saker som sker i relationer på lajvet händer mellan verkliga personer – ”på riktigt” – eller uppstår mellan deltagarnas rollkaraktärer.  Choken berättar om en tjej och en kille som hela tiden gnabbades. Tjejen hade en blåtira som såg väldigt verklig ut, och det tog att tag att avgöra hur mycket allvar som låg bakom deras gräl. Inget alls, visade det sig – grälandet var en del av relationen mallan karaktärerna, och hade inte något med de verkliga personerna bakom rollerna att göra.

Hur verkligt blir det, frågar jag, och Choken svarar:
”Det finns alltid en distans. Ibland blir man väldigt uppe i situationen, och reagerar på den nästan som om den vore verklig, men det finns alltid en distans.”


Zombie Walk i Malmö

Den fråga som intresserar mig mest är hur lajvandet påverkar en i den vanliga världen. Sätter det spår, som påverkar ens identitet?
”Det är berikande. Man sätter sig i situationer som man annars inte skulle hamna i”, säger Choken.

Så verkar det vara. Minnena från ett lajv är verkliga minnen som man bär med sig i en verklig värld. Vad som nu kan räknas som verkligt…
För att göra en oerhört fånig parafras på The Melvins fina textrad: ”I’m just as beautiful as your light allows”;

”I’m just as real as your lajv allows!”

Idag handlade P3 Kultur om intressanta former av lajvrollspel, där utsuddningen av gränser mellan fiktivt och verkligt används för att t ex undersöka ett tema. Det verkar bli allt vanligare att lajvrollspel används i konstprojekt, eller politiska projekt, för att undersöka en frågeställning, belysa samhälleliga fenomen etc. Jag tycker det är mycket spännande! P3 Kulturs sida, med möjlighet att lyssna på programmet, här!

Ett svar to “Fantasi IRL”

  1. Mr Creepy Says:

    Jag rollspelade länge över chat.
    11-12 år sådär.
    Började på streaming enfälts chat.
    Sen blev det mer avancerat där vart vi skrev ibland nästan ett A-4 per omgång, per spelare.
    Så vissa gånger kunde man skriva 5-6 A4 per kväll!

    Fast jag slutade med det.
    Eftersom Amerikaner/Australiensare/Kanadensare är riktiga jävla Drama queens över nätet.
    I rollspels socialisteten med dessa tre nationaliteter så blir det som en jäkla Såpopera!
    Och då menar jag inte ens när dom är IN CHARACTER.
    Seriöst.

    Nu spelar jag över mitt egna forum.
    MUHAHAH!

    Skulle vilja lajva..
    Fast kan aldrig göra det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: