Identitet, uttryck och lånade färger

Igår var jag en sväng på Copenhagen Queerfestival, ett ställe och en tillställning som väckte mycket tankar och diskussioner i all sin lojhet (jag var där på dagen, och det var ganska soft stämning – folk byggde och fixade inför kvällen och morgondagen, satt i smågrupper och snackade…)
Vid en tavla kunde man välja ett armband för att visa sin könsidentitet – om man ville. I det sällskap jag just då befann mig i började vi diskutera vilket armband vi i så fall skulle valt. Frågan kom också upp om när en skulle vilja ha ett sånt armband, i vilket sammanhang och inför vilka människor.

Så här: Behöver man en könsidentitet när man påtar i grönsakslandet för sig själv? Eller är alla identiteter överflödiga då?

För mig själv funderade jag på i vilken utsträckning man egentligen kan påverka hur andra uppfattar en. Och kom fram till att till viss del kan en nog det, det är väl det som identitetsuttryck handlar om: Ett försök att påverka sin omgivning att se en på ett visst sätt, helst det som en också vill se sig själv, det som känns äkta och rätt.

Idag tänkte jag vidare på det, just i relation till könsidentitetsuttryck, och funderade kring att jag nog alltid växlat mellan att ha ett lite pojkaktigt uttryck och ett kvinnligt uttryck. De behöver båda få ta plats och jag alternerar mellan dem i perioder. Har jag haft ett mycket pojkaktigt uttryck under en period är det som att en kvinna i mig längtar efter att få komma ut. Och har jag sett mera feminin ut ett tag vill jag alltid klippa av mig håret.🙂
… Det har blivit vardag för mig och jag tänker sällan på det. Jag ser mig som kvinna, men har ett starkt behov av att inte bara få lov att uttrycka traditionellt kvinnliga egenskaper och attribut, eftersom det känns för begränsande.

För mig har mycket bryderier kring detta lättat sedan jag började se identitetsuttryck mer som en maskerad. Det kanske kommer av att jag i tonåren började experimentera mycket med mitt uttryck och utseende, hur jag klädde mig, vilken stil jag skulle tillhöra etc. Jag försökte ofta påverka en inre identitet – min egen syn på mig själv, vem jag var och vad jag kunde vara – genom att byta identitetsuttryck. På den tiden var jag ofta missnöjd med att mitt yttre inte reflekterade något som jag kände fanns inuti mig – men som var svårt att hitta och definiera/identifiera för mig själv.
Så jag är van vid att byta skepnad.

Fördelen med att se identitetsuttryck som en sorts maskerad är att en maskerad är temporär. Det tillåter en att byta uttryck närhelst en behagar. En maskerad är också överdriven. En behöver inte vara rädd att det man visar utåt inte speglar ens verkliga identitet, för överdriften gör det tydligt att så inte kan vara fallet.

Jag tror att goth-kulturen har hjälpt mig med att hitta fram till det sättet att hantera identitetsutryck, eftersom goth-stilen kan vara så extrem att den liknar en maskering. För att inte trampa någon på tårna får jag väl understryka att detta gäller för mig och ingen annan. Många ser säkert sin stil och sin subkulturstillhörighet som mycket mera fast och en del av en kontinuerlig identitet, än vad jag gör.

Det jag tror goth-stilen ger mig är en möjlighet att vara hyperfeminin (med mina mått mätt då, kanske inte i andras ögon) utan att det känns som att jag för den skull måste ta på mig allt det andra som traditionellt sett tycks ingå i att vara kvinna. Just för att jag ser det som en maskering bland andra. Dunja Brill skriver mycket intressant om könsuttryck och om ”The Feminine Masquerade” i sin avhandling Goth Culture, och jag känner igen mig i det hon skriver.

Identitet är för mig något oerhört fascinerande, kanske för att jag tidigare har haft svårt för att hitta ett sant själv, som det väl heter på psykologspråk. Numera känner jag att jag har ett, även om att definiera sitt själv så klart är en livslång och pågående process. Jag vet att jag fortfarande är ganska påverkbar i relation till andra. Lite som en kameleont, på vissa sätt. Eller som Tusenskönan uttryckte det, lite finare: Som en blomma som ändrar form efter omgivningen. Och färg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: