Jag har bilder i mitt huvud som jag sparar

Läste igenom dagboken från för ett par månader sen, när mycket handlade om Drogen. Ett ständigt bearbetande ska det visst vara.

Jag läser om det för att komma ihåg att Drogen gjorde ont i mig, precis som Kid gör nu. För att komma ihåg att det är priset man (ibland) får betala för att vilja kasta sig ut på djupt vatten. Man kan få kallsupar. (Men det är det banne mig värt!)

Jag får påminna mig. Om att det går över. Ontet. Efter ett tag.
Och sen minns man det fina.

En språngmarch från Rådmansgatans T-banestation till Vanadishotellet, när det var snö och halt och så kallt att det inte gick att gå, särskilt eftersom Kid inte hade nån jacka.
En hand-i-hand-promenad genom Luna-gallerian i Södertälje.
En galen festkväll när Kid slängde upp mig på axeln och bar runt på mig.
En tramsdanskväll i Malmö då Kid drack öl med sugrör och som slutade med att vi stod på en scenkant och ösdansade tillsammans.

Glömmer inte.

Hur han tog av och kastade sina smycken över hela golvet den där första gången.
Hur han drog upp dragkedjan på sin vita hoodie den där sista.

Hans speciella leende. Hans fina ögon.

Sånt ska jag spara.

Och hans favoritrepliker:
Dig tar jag med mig hem! .. Vad ska du göra åt saken då?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: