En storm drog fram

och tog mig med sig, lite mot min vilja. Den stormen hade vackra ögon och smilgropar av en sort jag inte sett förut. Den stormen gjorde mig nyfiken. Jag hade velat veta allt.
Jag fick en del.
Jag hängde med där ett kort tag. Sedan stormade den vidare.

Nu ser jag mig omkring och märker att landet ligger ganska lugnt trots allt. Skogen står kvar, taken på husen ligger där de ska. Ingen skövling blev det. Tur.

Roligt hade jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: