Solmänniskor

Konstigt det där, att det finns människor som det liksom alltid är sol omkring. De har den med sig. Man kan inte föreställa sig dem utan.
De hör hemma på båtar och bryggor: som att deras hud är särskilt gjord för att reflektera solljus, från havet, eller från snö. För de kan vara på skidor också, bara solen gör snötäcket gnistrande omkring dem.
De skrattar och smittar andra med leenden.

Den sortens människor är gjorda för livets goda, och livets goda är gjort för dem, särskilt avpassat – något annat har aldrig föresvävat dem.
Men var tar de vägen när det är dåligt väder? Försvinner de?
Och vad händer med deras ögon om de måste se den sida av världen där inte allt är skinande och blankt?

Ibland tycker jag om att leka med tanken på att följa med ett tag. Ta seden och solen dit man kommer.

Men så tycker jag också om: Musik som krasar i huvudet. Svarta luggar som täcker ögon. Saker som svider och river ibland.

Inget riktigt ljus utan riktigt mörker, kanske.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: