No Tears for Queers

Förra veckan var jag och såg teaterföreställningen No Tears for Queers, Riksteaterns och Regionteater Västs pjäs som bygger på boken med samma namn av Johan Hilton. I båda skildras tre hatbrott mot homosexuella: mordet på Matthew Shepard i Laramie 1998, mordet på Johan Petersson i Katrineholm 2002 och mordet på Josef Ben Meddour i Göteborg 1997.

I boken tittas det ingående på förövarna och på de mekanismer som kan ligga bakom den här typen av brott: En manlighet som definieras av maktutövning och där en stor del av kommunikationen sker genom våld och syftar till att skilja riktiga män från kärringar och bögar.

Detta ligger också till grund för teaterpjäsen, men här tappades en del av fokuseringen på gärningsmännen och hamnade i stället på brotten i sig – fullt förståeligt när dessa ska beskrivas begripligt på kort tid – men jag saknade inblicken i psykologin hos förövarna och i settingen kring morden, eftersom det är denna som skapar en tydligare bild av varför hatbrotten sker.

De korta dramatiserade sekvenser som belyste ”manlighet” (av den typ jag beskrev ovan) var det bästa i pjäsen och för min del hade de gärna fått ta större plats, på bekostnad av den mer dokumentära skildningen av brotten.

Det är förstås svårt att göra om en lång reportagebok till dramatik, och i slutändan är det viktigare att det görs, för att på så sätt nå ut till fler, än att det görs helt perfekt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: