Then wear the gold hat

Av Henrik

Then wear the gold hat, if that will move her;
If you can bounce high, bounce for her too,
Till she cry ”Lover, gold-hatted, high-bouncing lover,
I must have you!”

Orden kommer från boken The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald och inleder hela kalaset. Jag tror jag läste boken i andra året på gymnasiet i engelskan, och jag tyckte ganska illa om alla böcker som den läraren gav mig att läsa utan att ens ifrågasätta varför. Hon var inte ett dugg otrevlig eller dålig, bara lite för plain tror jag att jag tyckte. Huruvida jag läste klart boken då minns jag inte, men något jag minns är versen ovan som i boken är påstådd skriven av någon annan, men i själva verket skapad av Herr Fitzgerald själv enkom för boken. Den har kommit i min väg igen nyligen och satte i gång tankeverksamheten på nytt.

Uppvaktningen, skapandet av intresse hos motparten har alltid varit fruktansvärt roligt i min mening. Att få visa upp sina stjärtfjädrar, förhoppningsvis få en godkännande nick och kunna få fortsätta den märkliga polkan, det har gett mig ett schvung i livet som jag älskat. Men även om jag kanske inte har burit den gyllne hatten så ofta så kan jag lova att jag har studsat, och gudarna skall veta att jag eftersträvat just det där utropet.

Det handlar inte om lögn, det är lika mycket ett incentiv för mig att förändras som det är ett möjligt lockbete för motparten. Om jag inte har varit det jag presenterat så har jag snart blivit det; om jag inte har kunnat det så har jag lärt mig. Även om min fjäderplym bedöms otillräcklig så har jag ändå kommit ur det med ett förändrat persona och det har gjort hela skillnaden. Jag är inte säker på om det är en så bra egenskap, men den är min och den fulländar mig, fortbildar mig, utvidgar mig.

Men vad betyder det då? Att jag är till stor del en produkt av mina studsanden? I mitt tycke är det ett ganska bra sätt att bära med sig människor man tyckt om, och om de visste vad de gjort med mig tror jag nog att de allra flesta skulle vara lite smickrade.

5 svar to “Then wear the gold hat”

  1. Studsat kan jag lova dig att jag också har gjort. Det är roligt ända tills det känns som den man vill väcka uppmärksamhet hos slutar titta.. då blir det svårt att veta var man ska göra av sig själv tycker jag.🙂 Jag brukar stå kvar och studsa ett tag till och känna mig lite fånig.

    Men jag tycker det är något fint att påverkas av andra och att vilja påverka dem.

    • Det är tungt att bli avslöjad när man försöker skapa intresse med hjälp av saker som inte riktigt finns där än. När man beskriver sig själv som ett smörgåsbord av idel goda ting och den som fått erbjudandet tycker att skinkan borde ha varit lufttorkad istället för rökt. Något märklig metafor kanske, men den fångar en bit av det jag menar iaf.

      Jag tycker inte att det är fel att stå kvar och studsa ett tag till. Det känns som om det fanns mer genuint intresse från början om man inte kan sluta abrupt och gå.

  2. Ja! Det gör skillnad!

  3. Och man behöver inte göra hela jobbet själv. Studsandet menar jag. Man kan tillochmed ligga platt på marken, och fånga något eller någon när man minst anar det, utan att egentligen ha tänkt efter ett dugg.

    En familjevän reflekterade på en begravning kring alla människor som blad eller böcker, och vad vi skriver i varandra, var tar något vid och var slutar något annat. Slutar vi skriva i varandra när vi dör? Slutar vi studsa för någon som dör?

    • Nej jag har i alla fall ett par personer som jag nog fortfarande studsar för fast de inte finns i livet. Jag skriver till dem här på bloggen ibland och de skriver i mig, massor.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: