Fanzinet Sömn

Jag gjorde två fanzines när jag var tonåring, de kom ut med ett nummer var. Det första hette Sömn och det arbetade jag på när jag bodde på husockupationen Färjenäs i Göteborg. Det var ett sätt att hålla en fot kvar i verkligheten under en tid när jag mådde väldigt dåligt.

Somn_sid1

Fanzinen på den tiden (i de kretsar jag rörde mig i dvs punk, käng, grindcore och en spirande dödsmetallscen) bestod av många intervjuer med okända band och en stor portion rå jargong. De var i de allra flesta fall utgivna av killar. Vissa innehöll dikter och texter, som Träsket Glöder av Jonas Ulfvarsson. Träsket Glöder var min fanzine-förebild.

I Sömn ville jag ha mer teckningar och serier än vad som var det vanliga, eftersom jag tecknade mycket. Jag ville gärna bli serietecknare och läste stora mängder vuxenserier, mest Pox och Galago.

För att göra intervjuer fick jag kämpa eftersom jag var så förfärligt blyg. I stället för att kontakta banden som fanns i min närhet skickade jag intervjuer via brev. Det berodde också på att jag gärna ville ha lite mer kända intervjuobjekt än de svenska kängbanden. Jag var oerhört stolt över mig själv när jag fick svar från storheter som serietecknaren Max Andersson och crustpunkbandet Extreme Noise Terror. Men jag kommer ihåg att jag ändå i slutändan skämdes för att det var så få intervjuer i mitt fanzine!

Somn_kids

Pengar till tryckningen lånade jag av mina föräldrar. Jag vek och häftade tidningarna på rummet jag delade med Palle, överst i vita huset på Salterigatan. Färjenäsockupationen bestod av fyra villor: Tolvan, vita huset, blå huset och gula huset. Det fanns ingen el eller värme, men vid det här laget var det i alla fall sommar och varmt.

Min blyghet gjorde även försäljningen av tidningen till ett problem. Jag hade så svårt att prata med folk att jag knappt vågade be dem att köpa. Bästa lösningen var när min betydligt mer sociala syssling erbjöd sig att sälja mot en mindre andel av ”vinsten”. (Eftersom jag hade tryckt tidningen på ett riktigt tryckeri gjorde jag ingen vinst alls på försäljningen, tror tom att jag även om jag sålt alla tidningarna, hade gått back ändå.)

Det var jobbigt att inte kunna sälja, men i slutändan var det inte för att sälja tidningen som jag hade gjort den, utan för att genom att skapa något som syntes och fanns på riktigt övertyga mig själv om min existens, och kanske också om mitt existensberättigande. En kille på ockupationen som var känd för att bruka förolämpa folk sa i alla fall att omslaget påminde honom om Edward Munch.

Hade med en några sidor lång novell/serie om en kille som hette Nik och som levde i en kal och övergiven framtidsvärld. Den var ganska obegriplig. En liten del nedan.

Somn_sid18

Jag har på något sätt jag inte själv kan förstå lyckats bli av med originalen till sidorna med Max Andersson-intervjun. Efter flytten hittar jag inte heller tidningen (de andra är scannade från de original-filer jag hittade). Men jag har kvar intervjusvaren från Max, de anlände på mina föräldrars adress nån gång under våren 91. Mina frågor står inte med, men det är ganska lätt att gissa vad jag frågade.

Max1
Max2

Och så lite hederligt nonsens.

Somn_SorgligSaga

Somn_SorgligSaga2

Fortsättning följer, om min andra tidning, Nadir.

6 svar to “Fanzinet Sömn”

  1. Jag har mitt ex av ditt fanzine kvar än! Jag gillade det! Gillar forfarande bilderna som va i! Har varit inne på att tatuera nån av dom, gillar dina figurer. Du borde gjort fler nummer🙂

    • Vad kul att du har det kvar! jag har bara ett ex kvar och jag hittade inte det nu, men det finns på vinden någonstans.
      Jag hade säkert gjort fler om inte livet varit så turbulent som det var.
      Den här bloggen är kanske lite som ett nytt försök.🙂

  2. Hej Bobbi! Vad kul att jag hittade din blogg. Minns att jag gillade
    dina teckningar supermycket och ditt zine oxå. Du gjorde ju oxå
    ett snyggt omslag till mitt zine (nr7 tror jag). Hoppas allt är bra med
    dig. Hälsn. Jonas

    • Hej Jonas!
      Vad kul att höra ifrån dig! Det är bra med mig, hoppas det är det med dig också. Hittade länken till din bok när jag höll på med inlägget. Låter spännande!

      • Hehe, Jonas, nu kom jag att tänka på en gång på Färjenäs när du hade kommit på meningen med livet – eller nåt liknande – och skrivit ner den på ett par papper. Oturligt nog förolyckades de i efterverkningarna av (antagligen) en ansenlig mängd Vino Tinto.. så man inte längre kunde se vad det hade stått. Haha. Kommer du ihåg?

  3. Träskjonas Says:

    Eh ja, hehe det va inte främst Tintot som gjordet utan en ansenlig mängd hashish och ”försvinnandet” av anteckningarna berodde på att jag helt zonkad spydde ner dom varpå de blev oläsliga. Konspiratorisk som man var trodde man ju att det var ”ett tecken” att denna VISDOM (yeah right!) inte var ämnad dödliga flumskallar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: