Så jävla uncandy

Intervju med författaren Karl Enn Henricsson om boken Rigora och jag

Rigoraochjag”Om de kastat Rigora i en cell kommer hon att kvävas. Tänk att först överleva ett styckmord bara för att sedan plågas av polisen. Så jävla uncandy. Jag tvinnar det blåvita bandet hårt kring handleden. Låter det skära in medan blodet från såret vid knogen letar sig ner mot plasten. De ska fan inte få tortera min andra hälft.” – ur Rigora och jag

Hur jag hittade Rigora och jag kommer jag inte riktigt ihåg – men jag tror att jag sökte efter böcker som hade en anknytning till subkulturer. Jag läste den förra sommaren, med skräckblandad förtjusning. Den har sina magstarka partier, och den genomgående svärtan kan vara svår att ta. Men jag har tänkt mycket på berättelsen efteråt, på Rigora Mortisa och hennes uncandy-figurer och huvudpersonen Bianca Muffins, som liksom hänger upp allt på Rigora, på gott och ont.

Karl Enn Henricsson har skrivit boken och här kommer en intervju med honom.

Namn: Karl Enn Henricsson
Ålder: 29
Bor: Örebro med mera
Familj: Ja
Intressen: Litteratur, musik, film, skog, fiske

Vem är Bianca Muffins?

– Bianca Muffins är mitt alter ego, tillika bokens huvudperson. I boken är hon en tjej i sina sämsta tonår som bor på en mindre bruksort någonstans i Mellansverige. Hon bryter av mot den allmänna normen eftersom hon klär sig annorlunda och inte gör det som omgivningen förväntar att hon ska göra. Hon är på kant med sin familj, hatar gymnasiet och istället tyr hon sig mer och mer till sin bästa vän Rigora Mortisa. Tillsammans ägnar de sig åt självdestruktivitet.

Hur dök Bianca och Rigora upp i ditt liv?

– I början av 2004 fick jag en psykos som fick mörka och bisarra konsekvenser. För att komma bort så drog jag till Australien. Direkt efter att jag landat där kände jag av bumerangeffekten och ville åka hem, men jag stannade trots allt där nere och då började Bianca Muffins att ta form i mitt huvud. Därefter kröp även Rigora fram och även små visioner om hur historien skulle kunna utformas.

Vad betydde det för dig att skriva boken?

– Att jag fick ur mig massor av fukk som jag hade inom mig. Samtidigt var det ett experiment – att ta textfragment och sammanfoga dem till något som gick att spinna vidare på och till slut kunde jag forma en helhet. Dessutom var den delvis en uppgörelse med min försenade tonårsperiod.

Karl Enn Henricsson

Vad har du fått för respons från läsare på Rigora och jag?

– Bra respons. Visst, några tyckte att vissa partier var rätt bisarra, som det här när huvudpersonerna röker delar av en överkörd grävling, men många har sagt att de gillar den just för att den är tvistad. Mest smickrad har jag blivit då de har sagt att de gillar den svarta och skruvade humorn i boken. Sådana omdömen värmer.

Hur ser du på boken nu när det gått ett tag sedan den kom ut?

– Med ambivalent stolthet. Omständigheterna kring själva processen att få fram den var stundtals usla. Dels var jag inte på topp och dels var det ett förbannat krångel med bokförlag. Nu med facit i hand hade jag antagligen agerat annorlunda exempelvis vad gäller själva utgivningsprocessen, men själva boken fyller sin funktion. Dessutom skulle jag antagligen inte kunna skriva något liknande om jag försökte med det nu.

Du arbetar på en ny bok nu, kan du berätta något om den?

– Det är en självbiografisk bok – dock ingen självbiografi typ ”Jag föddes en regnig dag med navelsträngen tvistad kring halsen bla, bla”. Boken behandlar den psykos jag fick och även förspelet och konsekvenserna rörande den mentala undergången. Arbetet går dock långsamt eftersom det är mentalt påfrestande att gräva i det förflutna och ibland känns det som att försöka tugga i sig en elefant. Dessutom skriver jag sedan en tid tillbaka kriminalreportage för tidningen Misstänkt, vilket upptar en stor del av min tid. Förhoppningsvis kan dock boken komma ut under senare delen av nästa år – dessutom på ett bra förlag.

Varför skriver du?

– Bra fråga. Jag vill inte låta självgod, men jag tror att jag är en rätt ok skribent som dessutom brukar kunna leva på att skriva. Även om det ibland känns fukk att brottas med en text så brukar det ramla in perioder då man blir mer eller mindre hög på hantverket och då kan jag komma på en bunt andra jobb som känns värre.

Mer om boken finns på www.biancamuffins.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: