Fotbollsbögar

Tinahåkan Jönsson och Camilla Kempe från RFSL skrev ett intressant debattinlägg i gårdagens Sydsvenskan om fotbollsvärldens bristande arbete med hbt-frågor och de värderingar som frodas inom en kultur som många ungdomar fostras i. Detta med anledning av att fotbollsföreningar i sydvästra Skåne inbjöds att delta i ett samtal om frågorna, efter att Mårten Svedbergs pjäs Fotbollsbögen visats på Regnbågsfestivalen. Inte en enda förening dök upp.

Artikelförfattarna skriver att det inte finns någon öppet homosexuell (manlig) elitfotbollsspelare i hela Europa.

Jag tycker det är lite komiskt att sätta detta i relation till den footie slash som det finns ganska gott om på communities som t ex LiveJournal. Där handlar det om framför allt unga tjejer som skriver om sina fotbollshjältar i sexuella situationer – med varandra. Där är minsann varenda fotbollsspelare av rang gay!

Slash-historierna uppstår ofta ur scener som utspelas i samband med matcherna, där spelarna är fysiskt nära varandra. Detta är ju trots allt tillåtet på plan – och är kanske också medverkande till att skapa det tabu som finns kring sport och manlig homosexualitet: Man ”måste veta”, när man kramar om sin medspelare, ligger i en hög på marken etc. att det inte finns några sexuella undertoner i situationen.
Detta påminner lite om den tes som Johan Hilton framför i No Tears for Queers, att en knivskarp skiljelinje dras upp – ibland med våld – mellan den sorts manlig vänskap som är okej, och den som går över gränsen.

Inom kulturen skapar tabut tystnad. Utanför den kan den bidra till uttryck som footie slash. Mycket har skrivits om slash (t ex Tanja Suhininas intressanta artikel här) och om drivkraften hos dem som skapar. Tycker själv att det ibland – utöver att det handlar om sex förstås, vilket ju kan vara ett självändamål – verkar handla om att göra det hårda och traditionellt manliga mjukare. Men jag vet inte.

Slash-berättelserna hjälper nog tyvärr inte någon inom fotbollsvärlden att komma ut, men de är uppfriskande som kontrast.

Själv gav jag mig på att skriva min egen variant av footie slash för nåt år sen, ganska mild i jämförelse med dem som finns på LiveJournal. (Och egentligen ingen ”riktig” slash eftersom jag inte skriver vem den handlar om. Det får man gissa.) Följ länken om du vill läsa den.
Men obs! Den är ganska fånig!🙂

Fotbollsgudinnan

Vi skriker, vi hurrar, och jag springer ut på planen, kastar mig över vem som helst som råkar vara i vägen, det kan inte vara sant, men det är sant. Alla kramas, klappas, dunkas, det är ett virrvarr av människor, de yr omkring som damm, och jag orkar fortfarande springa; jag skulle kunna springa hur långt som helst.
Så ser jag honom. Hästsvansen som håller tillbaka det bångstyriga håret är våt av svett, och hans ansikte… det lyser. Trots att jag sett glädje i det vid varenda vinst, inte minst de senaste två veckorna, har jag aldrig sett det stråla så. En rysning kommer från ryggslutet och letar sig ut i armarna, ut i huden som knottras.

Från avbytarbänken har jag de senaste tjugo minuterna betraktat de otroliga löpningarna över planen – kanske slår han till och med mig idag, fast jag gett allt – och när hans kropp rör sig; jag blir torr i munnen. Först. Innan saliven rinner till. Hans kropp har en glädje i sig, den smittar, löper vidare till allt omkring, som när man sätter eld till en stubin. Den syns i varenda rörelse, när han trixar med bollen, fintar sin motspelare, eller bara gör ett inkast – som om gud blandat sig i hans rörelsemönster och gett honom extra spänst, extra energi. Och han tycks älska varje sekund. Varje sekund av att hantera bollen, varje sekund av åskådarnas blickar.

Plötsligt sticker avunden sin tagg i mig, för de får betrakta samma sak som jag. Han ger till alla, och slickar i sig uppmärksamheten vem som än tittar.

Just då vänder han huvudet mot mig, han ser mig, och uttrycket när ansiktet öppnar sig – det är enbart en skrattande mun, skrattande ögon. Vi nästan krockar i omfamningen, den kantiga kroppen trycks mot min, och jag har armarna runt mig. I samtidig rörelse, vi buffas omkring, och jag känner doften från den varma, svettiga kroppen, det fuktiga tyget mot min hand. Hans hjärta bankar obändigt, det känner jag genom kläderna, och det är som om våra hjärtan låg alldeles intill varann utan någonting emellan. Kinden mot min är sträv och jag kan förnimma smaken av salt i munnen. Saltet från hans hud.
”Vi gjorde det”, säger han och hans röst är hes av allt vrålande, ”vi gjorde det!” Sedan släpper han mig och rufsar om i mitt hår. ”Du gjorde det!”
Så är ögonblicket över, vi skiljs åt och vi väller vidare.

Under prisutdelningen går han ett par meter framför mig, lysande, han bär flaggan virad runt höfterna som en lång kjol. En högrest fotbollsgudinna. Glädjen är dundrande, öronbedövande, och vi får våra medaljer, vi får pokalen. Jag är så stolt. Vi gjorde det!
En stund senare springer vi med den mellan oss som ett gemensamt barn och fotograferna avfyrar sina kameror som kulsprutor omkring oss.

Jag betraktar min spegelbild medan jag klär mig. Ansiktet ser allvarligt ut, buttert, och jag koncentrerar mig på att knyta slipsen. Trots fräknarna som invaderar varje ledig yta tycker jag mig nästan se vuxen ut.
Från badrummet hör jag duschen spola, min rumskamrat har stått där inne länge nu. Om en halvtimme ska vi iväg på middag.
Jag kan omöjligt sluta tänka på det. Är det, eller är det inte som jag tror att det kanske är? Ältandet får mig att se än surare ut. Det är så jävla typiskt mig, att dras iväg, att ryckas med av fantasier, bara för att jag så gärna vill.
Verklighetsanpassning, tack! Jag räcker ut tungan åt mig själv i spegeln.

Långborden är dukade och vi kommer in huller om buller. Ingen bordsplacering och jag vill se mig omkring, se var han är, så att vi kanske hamnar nära, åtminstone i närheten av varandra, men jag vill inte stå där och glo efter honom – han skulle inte göra det samma för mig, tänker jag bittert.
Men då plötsligt bara är han där, brevid mig, ja, han står bakom stolen brevid mig och han ger min axel några boxningar. Åh. Och nej, jag har inte fel. Väl? Glädjen bubblar i alla fall upp, uppsluppenheten kommer från ingenstans, utan att jag ens behövt dricka.

Vi skålar, vi skrålar och sjunger, och armen är lindad om min hals, huvudet böjs mot mig och andedräkten är varm mot mitt öra när han säger något som ingen annan får höra, bara jag, jag, jag.

Klockan är halv fyra och vi har festat på nattklubben sedan tolv, ett nångång.
”Nehej, nu tror jag att jag ska ta och ge mig. Ska vi dra?” Han låter så oberörd när han säger det, att till och med jag tänker att han inte menar något särskilt med det. Men när bilen kört iväg och vi går genom hotellobbyn säger han: ”Jag har pratat med Fuhr, och han skulle hitta någon annanstans att sova i natt.” Han ler illmarigt, och kåtheten som legat dold under varje nyans, under varje ord och varenda gest ikväll exploderar i mig, samtidigt som jag vill ropa ”va?”
Är han så säker på mig? Eller visste han bara att han skulle ta hem någon, vem som helst?
Stopp, säger jag till mig själv. Stopp nu. Vem har bett dig att tänka?
I samma stund sträcker han ut handen mot mig, tar min och drar mig in i hissen, och redan innan hissdörrarna gått igen kysser han mig. Jag kan inte låta bli att snegla på oss i spegeln. Det är vi, där i bilden, det är verkligen vi. Då märker han det, och tittar på oss han också. Han ser glad ut. Och segerviss.

Vi har kommit upp på hans våning och tagit oss genom korridoren osedda. Han låser upp dörren och vi slinker in, som tjuvar, och det skrattar vi åt. När han dimper ner på sängen sätter jag mig på kanten. Han håller fortfarande min hand, drar den mot sig, kysser den.
Jag småler. ”Jag visste inte om du…”
Han höjer ögonbrynen, det räcker som svar.
”Jag är bisexuell”, förtydligar han. ”Tycker bara inte det är nån idé att skylta med det.”
Nej tack, jag vet.
”Och dig har jag fantiserat om ett bra tag nu”, tillägger han.
Det stör mig att trots att jag är den äldre av oss två, är det han som självklart tar initiativet.
Som en tankeläsare upphör han då att prata och sluter ögonen, med ett litet leende som om han just tänkt fortsätta fantisera. Han håller min hand lätt i sin.
Jag lyfter min andra hand och för den mot det vackra ansiktet. Stryker lätt över kinden och känner anstrykningen av skäggstubb mot fingertopparna, låter pekfingret följa pannans och näsans rena linje. Så lutar jag mig över honom och kysser munnen, läpparna är mjuka, tungspetsen spelar försiktigt mot min. Han håller ögonen slutna men greppet hårdnar om min hand.
Jag börjar knäppa upp hans skjorta. Under har han ett vitt linne, och så fort jag fått upp skjortknapparna drar jag upp linnet så att magen blottas och bröstvårtorna blir halvt synliga. Jag gnider dem med tyget och låter sedan tungan glida över en av dem. Den är hård som ett knappnålshuvud, och när jag nafsar om den kvider han till och öppnar ögonen. Han tar min hand igen och flyttar den till grenen, där jag känner könet, hårt och bultande. Jag tar tag om det utanpå byxorna, och hans hand griper om min nacke, drar huvudet mot sin mun, och nu kysser vi inte varandra försiktigt längre, utan hårt och krävande, salivfullt. Andetagen är tunga, manande.
”Vad vill du?” mumlar han mot min mun, och det vet jag. ”Knulla dig.” När jag säger det stönar han. Jag är inte så mesig som jag ser ut.

Vi sover med kropparna så nära det går, men jag vaknar tidigt av ljuset som faller in genom fönstret och värmen i det kvava rummet. Älskaren slår upp ögonen och möter mina, och sömndruckenheten ger ansiktet en mjukhet som jag nog inte sett hos honom förr.
”Hej”, säger han, och jag ler och säger hej tillbaka. Jag måste skratta; det är glädjen över att vara där med honom som gör det.
Hans fingrar drar genom min uppstudsiga lugg som aldrig vill hålla sig på plats under spel, men nu lägger den sig tillrätta, lugnad av hans hand.
”Barnet”, säger han med ett retsamt leende. ”Du fattar väl att de kallar dig så bara för att de inte vill säga att du ser ut som en tjej.”
”Whatever”, säger jag. Det är inte som att jag inte har hört det förut.
”Nej, men jag tycker om det”, säger han när han ser mitt uttryck, och ger mig en försiktig kyss, förment oskuldsfull, för om det är någon som vet vad han vill så är det han. ”Jag tycker om att ditt ansikte är vekt och din kropp…” Nu grabbar han tag om mig och kastar sig över mig, biter mig i höften, just där jag är så kittlig att jag måste vrida mig i hans grepp. ”Den är inte vek, i alla fall.”

Sex i ljuset om morgonen är särskilt härligt, för då vet man att det inte bara var en enstaka fyllegrej som man sedan ångrar. Nej, för man ville göra det igen.
Efteråt håller jag om honom som om jag aldrig tänkte släppa, men det är bara för att jag vet att jag måste. Snart.
Snart ska vi gå ner och äta frukost och jag anar att det är den tilldragelse som kommer försätta oss i det vanliga livet igen, föra oss tillbaka till verkligheten. Och just precis, han reser sig, nu ska han gå ifrån mig.
Jag vill inte, vill inte säga det, ändå råkar det slippa över mina läppar. Orden ramlar ut innan jag hinner stoppa dem. ”Jag önskar att det alltid kunde vara så här.”
Han vänder sig om, tittar på mig med inträngande blick, prövande. Menar du allvar, tycks den säga. Förstör inte det här nu. Så tänker jag att han tänker.
Så drar han på munnen, kommer tillbaka till sängen och lägger sig brevid mig, armen om min midja, det självsäkra leendet spelande. Varför måste jag vara sån här, förebrår jag mig, varför kan jag inte bara ta allt med en klackspark, som han?
Han kysser mig igen.
”Men är det inte fint att ha en hemlighet?” frågar han sedan. ”Som ingen, ingen får veta. Bara du och jag.”
Jag vet att det är en undanflykt. Jag vet att han kan välja den enkla vägen. Ändå lockar orden mig med sig, de låter så vackra när han säger dem. Bara du och jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: