Den lättaste att lura

Hopp är oftast någonting bra. Man ser en möjlighet framåt, tror att något ska ordna sig till det bästa. Men iband kan hopp vara ett uttryck för självbedrägeri, när man lurar sig själv och inte vill se verkligheten. Ibland måste man inse att det är dags att sluta hoppas, när det står helt klart att förhoppningarna inte kommer att infrias. Så kan känslor som generellt sett är positiva ändå vara ett bedrägeri mot en själv, om än ett lindrigt sådant.

En annan svårare form är den när självbedrägeriet blivit en grundläggande del av personligheten. Lasermannen John Ausonius (jag har just läst boken Lasermannen av Gellert Tamas och det är därifrån jag hämtar bakgrunden) utförde elva attacker mot invandrare och ytterligare fler bankrån. Han hade ändå en självbild som sa att han egentligen var en högst laglydig medborgare, en ingenjörssstudent på KTH. Han avskydde kriminella. Hans egna föräldrar var invandrade, och han hatade hur han som mörkhårig och med osvenskt utseende blivit behandlad som barn. Ändå slutade det med att han sköt personer med invandrarbakgrund på nära håll i avsikt att döda.

Psykiatern Ulf Åsgård som var delaktig i utredningen och som gjorde en gärningsmannaprofil menade att Lasermannens attacker mot invandrare kunde betraktas som ett pseudo-självmord. Han förmådde inte döda sig själv, men andra som påminde om honom och hans nederlag.
Men John Ausonius hade sina egna, helt andra, förklaringar till det inträffade.

Vi människor försöker hitta förklaringar till det vi gör, som för oss själva kan framstå som rimliga, även när de för en annan ser helt orimliga ut.
Hur kan det bli så? Jo, för att det finns något som vi tycks ha glömt bort: Det omedvetna. Allt en människa gör kan inte förklaras på ett medvetet plan. Det är grundläggande mänskligt att försöka förklara och rättfärdiga tankar, känslor och handlingar, även när vi faktiskt inte kan förstå dem.
En av självbedrägeriets mekanismer är att skydda. I slutändan försöker de flesta undvika att ta sina liv – så kan skärandet för självskadare faktiskt vara ett sätt att försöka undvika att begå självmord. Ibland blir skyddsmekanismen så destruktiv som i Lasermannens fall.

Självbedrägeri kan alltså vara högst normalt, som när man hoppas på saker som kanske ändå inte är så troliga, eller vara en del av en störd personlighet. De flesta kan själva hantera de motstridiga lagren i sitt inre och få alltihop till en något sånär enhetlig bild.
Ändå gäller det att se upp. Självbedrägeriet kan vara bedrägligt lockande när man vill slippa ta ansvar, fortsätta göra något som ger kickar på kort sikt men som är destruktivt i långa loppet, när man vill leva i en drömvärld och aldrig ”bliva stur”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: