When we were winning

Jag lyssnar på Broder Daniel och sörjer en tid som aldrig kommer tillbaka, en tid som det känns som jag tog slutgiltigt avsked av igår kväll.
Ibland är det skönt att vara melankolisk. Ute regnar det.

När man är mitt uppe i någonting är det lätt att tro att det ska vara för alltid. Sedan, när man förstår att vissa underbara ögonblick bara är en till låns, bara för en kort stund, kan det vara svårt att acceptera. Svårt att alltid känna tacksamhet för det fina när man inte kan hålla kvar ögonblicket, ha det kvar för alltid. Att saker måste lämnas bakom en och att det enda man kan göra är att gå vidare.

Jag hade i alla fall fantastiskt roligt så länge det varade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: