Konstnär inför rätta

DN skriver idag om rättegången mot Anna Odell, konstfackeleven som i vintras spelade psyksjuk för att bli intagen på St Görans psykakut. Rättegången startade idag och beräknas också avslutas idag. Syftet med tilltaget var enligt konstnären att inifrån belysa hur tvångsvården fungerar, och själva händelsen var en upprepning av en som inträffat tidigare i Annas liv – då ”på riktigt”.
Efter händelsen blev konstnären polisanmäld och står nu anklagad för våldsamt motstånd, oredligt förfarande och falskt larm.

Debatten som följde på anmälan mot Anna Odell har handlat mycket om vilket ansvar Konstfack kan sägas ha, och om vad som får göras i konstens namn. Rektorn på Konstfack meddelade efter en internutredning att de borde ha stoppat verket, eftersom det är etiskt oacceptabelt.
Själv tänkte jag direkt att jag tycker att den här typen av civil olydnad kan vara bra – men att den som utför den nog behöver vara beredd att utföra den i eget namn och med en beredskap att ta eventuella konsekvenser.

Skolan har till uppgift att handleda, men i det ansvaret ingår enligt min mening att tala om för studenter som vill göra något som kan vara olagligt att de själva måste ta konsekvenserna för detta. Som Torbjörn Tännsjö uttryckte det i DN i maj: institutioner bör inte, kan inte eller ska inte kunna medverka i civil olydnad.
Det blir högst märkligt om de skulle göra det.

Jag tycker att det brott som eventuellt har begåtts i det här fallet måste ses som ganska ringa. Ingen har kommit till skada. Polis och sjukhuspersonal känner sig kanske kränkta, men de är en del av offentliga institutioner som måste tåla att bli synade.

En tanke jag har kring det hela är dock vad i detta som är konst. Jag ser samhällskritik, ett till viss del journalistiskt förfarande (wallraffande) och nog också en journalistisk ambition: att belysa svensk psykvård. Vad gör det till konst? Dan Jönssons recension i DN förtydligar bilden. Själv får jag väl försöka se verket och bilda mig en egen uppfattning.

Det ska bli intressant att höra hur domen blir.

Ett svar to “Konstnär inför rätta”

  1. Karen Juridicum Says:

    Helt enig med dig i det mesta.

    Jag vill dock tillägga att ingen konstnär eller konststuderande skall få begå brott och komma undan med det för att de är konstnärer — som en del konstnärer uttryckt i kölvattnet av Odell-saken.– enligt min mening Det är endast polisen som är den yrkesgrupp som har ‘ynnesten’ att begå brott i sin yrkesutövning. Och vem i samhället vill att konstnärer skall få samma status som polisen? Inte då jag i varje fall.

    Sedan betedde sig faktiskt Anna Odell på ett sådant sätt att hon begick motstånd mot tjänsteman — och som sagt var skall ingen konstnär eller konststuderande få stå över lagen. Polisen hade heller ingen som rimlig chans att inse eller förstå att hon spelade (sjuk). Att spela sjuk/brottslig eller vad det nu månde vara är faktiskt ingen förmildrande omständigheter, vare sig vid själva brottstillfället eller vid åtalet.

    Tack (ändå) för ett väldigt reflekterat, sakriktigt och välformulerat blogginlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: