Alla ser ju ändå likadana ut!

punkflickaNågot som jag tänkt på är att man ofta hör kommentarer, om folk som tillhör olika subkulturer, att ”de försöker vara annorlunda och sticka ut, men i stället ser alla /emos, punkare, gothare/ likadana ut”. Frågan är dock om syftet är att ha en egen stil? Är det inte snarare att ha en annan stil (än den mest vanliga)?

Inte bara subkulturer utan många andra grupper har interna koder som visas genom kläder och tillbehör. Det gäller reklambyrånissar, entreprenörer, fotbollsfans och vänsterfolk. Vissa är dock väldigt säkra på att de står över sådant och slår gärna ner på andra grupper. Särskilt de subkulturer som har en stark inriktning mot stil och utseende, och som många ungdomar tillhör, har en tendens att bli slagpåsar. Just nu är det emo, när jag var i tonåren var det goth och punk.

Cybergoter
Cybergoter på WGT

En anledning till att det blir en likriktning inom (sub)kulturer är just att man vill visa att man tillhör en grupp. Och det går ju inte om alla ska skapa sin egen stil. Någon gemensam nämnare måste rimligtvis finnas för att man ska kunna hitta varandra.
Subkulturer är nämligen en genväg i det sociala. Det är ett sätt att lite snabbare hitta likasinnade (åtminstone är det vad man tror att man ska hitta), utan att behöva att prata med alla man träffar (= väldigt bra för blyga). Det kan vara både elitistiskt och exkluderande. Men det kan fylla en viktig funktion ändå.
För egen del var övergången från ”vanlig” till indie/punk ett avgörande steg, så viktigt att det förändrade mitt liv för alltid.

Därmed inte sagt att det inte är coolt med människor som vågar blanda stilar, lyssna på olika sorters musik etc – det är det ju! Att kunna stå emot grupptryck är en bra egenskap och det är häftigt med dem som har ett eget uttryck. Men ibland är det viktigare att få känna tillhörighet.

minipunk
Minipunkare

En annan sak som jag funderat kring är att det verkar finnas ganska lite kunskap om subkulturer hos dem som arbetar med människor, t ex terapeuter, trots att det nog är ganska vanligt att det träffar på folk som anser sig tillhöra sådana. Jag har upplevt att de ofta försöker få en att lämna det subkulturella uttrycket, och har svårt att förstå varför. Finns det någon forskning som visar att man mår bättre om man inte tillhör en subkultur? Eller är det bara en fördom? Jag är positiv till terapi och respekterar terapeuternas yrkeskunnande, men jag ställer mig tvekande till om det generellt går att säga att det alltid är bättre att bli ”mer normal”, eller rättare sagt, se mer normal ut. Normalitet kan ju också vara en förklädnad. Dessutom är det inget kul.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: