Hemliga trädgårdar

Idag besökte jag Maryhill, en privat trädgård i Lund som öppnar för allmänheten en gång om året. Det var första gången jag var där.

Jag fascineras av trädgårdar, men inte främst tillrättalagda trädgårdar med ordnade rabatter, utan de ska helst vara vildvuxna med små gångar man inte vet vart de leder.

Maryhill1
Hemligaste delen av Maryhill

En sommar när jag var elva åkte jag med min familj till Hastings. Vi hyrde ett hus där, det var ganska nedgånget, men jag älskade det. Gaselementen skrämde mig visserligen, de glödde och sprakade på natten, men jag älskade den gammeldags tekokaren, dammsugaren som var som hämtad ur nån femtiotalsfilm, och inte minst trädgården på baksidan. Den var alldeles igenvuxen. Högt gräs växte över hela gården, men det gick att hitta gamla stenplattor som utgjorde gångar och ledde längre in i grönskan.
Jag följde gångarna och bara väntade på att det skulle dyka upp en gammal dörr längst in, en dörr som förstås skulle leda vidare till en hemlig värld.

Det är nog den tanken som lockar mig till att besöka en trädgård som Maryhill. Jag blir fortfarande lite besviken när den visar sig vara en vanlig trädgård som inte egentligen döljer så många hemligheter. Men den är vacker ändå och fantisera kan man ju alltid.

Maryhill2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: